hur kan man inte älska en sådan vän?

ett fall och en lösning

Skriver kaxig ansökan.

Ja, jag vet då int'

Det ligger ett jobb ute nu. Ett jobb jag verkligen vill ha, och som jag skulle kunna vara bra på. Det tror jag inte att de vet eller tror, de tror inte det om mig, det är inte vad de väljer att se. Men gnäll gnäll. Jag måste söka det senast imorgon och det har legat ute några veckor men jag kan nästan bara inte. Jag kan inte skriva en ansökan. Jag känner mig helt förlamad. Jag skrev en för några veckor sedan och den blev dålig och de kallade inte ens mig på intervju. Och nu måste jag skriva en ny, och de känner mig, de vet vem jag är, men de vet inte hur mycket jag vuxit sedan senast. De vet inte hur mycket jag klarar av, hur många idéer jag faktiskt kan få och vad jag kan bidra med. Och jag vet inte hur jag ska kunna förmedla det. Och det är inte gnäll så, det är inte "buhu de gillar mig inte", det är bara vetskapen av att de har en bild av mig som inte nödvändigtvis överensstämmer med den jag är nu, yrkesmässigt. Alla säger att det är bra att de känner mig, att det ger mig förtur, men det gör det inte. De känner inte mig som jag fungerar nu, de känner mig som jag fungerade då. Innan jag fick riktiga arbetsuppgifter, innan jag fick riktigt ansvar. Allt sådant jag visste att jag klarade av om de bara släppte garden och gav mig chansen. Fast de gjorde de aldrig. Jag fick chansen annorstädes men annorstädes kan inte ha kvar mig efter 15 maj och nu vet jag varken ut eller in.

Uh, den här jävla tidspressen hela tiden. Att man måste göra ett bra jobb och vill göra ett bra jobb och verkligen anstränger sig men att det hela tiden försvåras av att man aldrig kan göra något långsiktigt. Att man aldrig kan planera något ett år framöver, fundera på hur projekt utvecklas, modifiera dem med tiden. Man har några enstaka månader att få ihop allt och ingen chans att följa upp det. Det är så frustrerande! Och det är nu jag börjar bli varm i kläderna, efter lite drygt fyra månader. Det tog typ fyra månader att få in allt, få ihop rutinerna, börja tänka själv. Och det är kanske söligt, jag vet inte, men jag är sådan. Jag är sölig. Jag är ingen man gillar eller blir kompis med efter fem minuter, jag är ingen som gör sig bäst i ett första möte, jag är ingen som gör mitt bästa jobb en dag in på jobbet. Jag är en seg räka. Jag behöver tid.

Basse tittar på Cosmos, jag tittar på videor med sminktutorials

Raderade det passaggiga. Look at me ma, all grown up.

hark!

Känner för lugg igen.

believe me when I say it's real

Jag har nog inte älskat någon låt det här året lika mycket som Real Estate - It's real.

my brother and my sister don't speak to me, but I don't blame them

Hämtade ut paket igår och posttanten var så fin. Hon hittade ännu ett paket (som jag inte fått avi till) och bara "Du kanske vill ha det här också?" och frågade om jag ville ha en kasse när hon såg hur mycket grejer jag släpade på. Det låter kanske som så lite men att hon gjorde det frivilligt, erbjöd sig, var så fint. Blir så glad för bra service.

Idag har jag semester! Är mycket glad. Måste städa som ett sär hemma och vår söta gran barrar sönder och jag tänkte ta en runda på stan och jag måste duscha (och jag HATAR att duscha), men herregud vad skönt det är att vara ledig. Fick sova till nio idag (! - jobbade både lördag och söndag och har gjort saker varje helgdag de senaste veckorna så har inte fått sova ut alls), så känner mig glad och nöjd.

Började lyssna på Ring P1 (har aldrig gjort innan, bara fick för mig) och ville typ dö av livsleda och sorg. Det var så himla sorgligt! En gubbe som pratade om att han aldrig åkte på semester längre eftersom det var så dåligt för miljön, han bara kollade på gamla videofilmer från när han varit utomlands tidigare istället. Dog sorgdöden.

Mår illa och lyssnar på James Blake. Eventuell korrelation oklar.

Känns skönt att se hur ful du blivit. Inte för att jag bryr mig egentligen, men kanske just därför.

Mycket delade känslor. Önskar jag kunde dela dem rakt av, som med en apelsin, och bara slänga den ruttna halvan.

They say I'm crazy, well, I'm 'bout to go dumb again

Tittar på videon till Beetlebum. Det känns som att någon gröper ur min bröstkorg med en sked.

Hatar sådana här dagar. Fick en glad dag, kanske två. Mer var jag tydligen inte värd.

Decemberfest kallar de det, för att vi inte ska tro att vi får några julklappar

Har fortfarande inget att säga. Bloggar i alla fall.

Kom till skolan igår, skulle ha bokprat. När jag gått på toa och börjat packa upp böckerna kommer en av lärarna i ettan fram och bara "Ja, hela skolan har magsjuka. Vinterkräksjuka". Jag typ "Okej..". Kunde de inte sagt något INNAN jag kom dit? De kunde ringt, tycker man. Hade bokprat för de stackare som var där i alla fall. De var lite håglösa vissa av dem, andra väldigt entusiastiska. Skolan var märkligt tyst. Udda.

Idag stod det om dem i Sydsvenskan. Kända kräkskolan nu.

Har fortfarande inte börjat kräkas. Kan ju hoppas att jag slipper. Ska på julfest på jobbet ikväll. Heh. Har ingen större lust. Kände pepp förra året, nu vet jag inte. Seg dag. Seg vecka. Skönt att det snart är jullov. Jag har semester! Hujedamig. Förra året hade jag ingen semester, var bara hemma den 23 december för jag blev sjuk, och sedan t.o.m. den 26. Sedan jobbade jag igen, alla dagar. I år har jag värsta lyxiga semestern, från 22 december! Börjar såklart den 2 januari igen, men vad gör det. Känns gött i alla fall.

Borde duscha inför festen men är för lat.

Mitt hår är inte ens smutsigt. Då är jag typ ren.