fredag 5 november 2010

<..------230i234i354´´034´+340´+

jag är trött, vi såg beach fossils, jag är trött, några sekunder av förnimmelsen av precis som vanligt - bästa, jag jobbar och är aldrig ledig, jag läser inte tillräckligt, jag orkar inte läsa, orkar inte tänka på att jag måste läsa för att kunna utföra mitt jobb väl, jag passar inte in, jag är trött trött trött trött trött. jag har ätit för mycket och jag fortsätter bara, jag måste gå upp tidigt på morgnarna och ibland handskas med barn men oftast med vuxna. jag är trött, kanske hela tiden. jag vill vara ledig men det finns ingen tid att vara ledig på. jag borde sova. jag vill sova men tanken gör mig trött för det är för sent nu för att jag ska hinna sova ut inför imorgon. imorgon är ingen lång dag egentligen men jag vill bara sova. för en gångs skull vill jag bara sova så länge jag kan och det får jag inte förrän om kanske två veckor. jag orkar inte vänta två veckor på att få sova men jag orkar inte heller gå och lägga mig klockan nio på kvällen. stressad över att ha en plats men aldrig sitta säkert, stressad över att ha ansvar men ännu mer stressad över att inte få ha ansvar på riktigt. pseudoansvar. ansvar under annat ansvar, förpliktelser insorterade under kuggarnas funktioner i det stora maskineriet. borde läsa myten om maskinen men orkar inte. vet inte ens om jag vill läsa den eller om det bara är för att alla frågar om den. eller inte alla, det var lögn. de flesta frågar om spill eller den döende detektiven eller underbara dagar framför oss. vissa frågar om minnen också, men inte lika många. sedan vet jag inte vad de frågar efter längre. det de brukar fråga efter. ondskan. något lättläst. något roligt. jag läser inte roligt. jag läser aldrig roligt. jag läser deppigt och ledset och jag läser facklitteratur och jag läser barnböcker. jag läser inte viveca lärn, täppas fogelberg, jag läser inte katerina janouch, jag läser inte martina haag eller emma hamberg. jag läser inte deckare. jag gör det bara inte. inte deckare, inte sf, inte fantasy. inte experimentell prosa, inte lyrik. jag vet inte om röda rummet är bra för jag har inte läst den. jag vet inte om selma lagerlöf är bra för jag har bara läst kejsarn av portugallien och fy farao vad jag tyckte den var tråkig. det var tio år sedan så jag kan måhända ha mognat sedan dess men det tar nog tio år till innan jag ens orkar ge mig på tanken att läsa selma lagerlöf. det finns så många andra som redan läst henne, varför ska jag? jag läser hellre något du inte hört talas om än. (fungerar måhända precis som när jag var sexton med den förkrossande skillnaden att jag kan titta människor i ögonen och fungera socialt på ett av samhället förväntat sätt, vilket jag antar får ses som ett framsteg. klockan är halv två så jag vet inte vad som räknas som framsteg längre men jag skulle misstänka att utvecklandet av grundläggande sociala funktioner som låter mig fungera som människa och utföra mitt jobb väl får räknas som en positiv riktning). jag har vuxit upp lite ändå. jag känner inte längre att jag behöver försöka inbilla människor att jag vet hur man ska bete sig och handskas med andra för jag vet typ det nu. nu låter jag npf-ig och det är inte meningen för det har jag aldrig varit, men den där ungdomliga klumpigheten och osäkerheten har avtagit lite. det var väl för väl. nu ska jag bara reda ut mig själv och fundera på livets stora frågor sedan är jag set.