söndag 30 november 2014

Show dog

Min pappas favoritlek med mig när jag var liten, med eller utan publik, var att fråga mig om jag tyckte bäst om honom eller mamma (eller rättare sagt: om jag var mammas eller pappas). Jag vet inte riktigt varför han tyckte det var så kul, jag uppfattade faktiskt aldrig att frågan var på blodigt allvar för honom, jag vet inte om det egentligen ens var ett sätt att söka bekräftelse. Jag fick aldrig några repressalier om jag svarade det ena eller det andra. Som barn var jag nog först ganska ärlig, men svaret var också skiftande beroende på humör. När jag blev lite äldre och lite mer diplomatiskt lagd kunde jag svara "bådas" eller "min egen". Efter att jag till slut mer eller mindre vuxit upp slutade han med frågan men införde istället nästa fråga: vem av dem som var smartast. Nu var jag tillräckligt gammal för att svara ärligt utan att känna press på mig att behöva vara diplomatisk (det ärliga svaret är att mamma är smartare, med pendangen att pappa är det klassiska "smart på ett annat sätt", i det här fallet, för att använda en underbart föråldrad term, gatusmart). Denna fråga har han fortsatt med sedan dess, sporadiskt, ibland inför publik, ibland utan. Igår var det dags igen, nu med publik. Som 28 år gammal och nuförtiden ganska luttrad inför pappas alla upptåg (jag har upplevt en del, hört om fler, de räcker för några livstider om), så skulle han visa upp mig (eller oss?) inför någon typ av bekant. Jag märker att han är stolt över mig, eller om han nu är stolt över sig själv som fått så förträffliga barn, det är lite oklart, men han pratar om min utbildning (i vaga termer för han har inte riktigt koll) och om Sebastian och hur vi båda är så himla smarta. Sedan kommer frågan.
Och ja, jag svarar ju mamma, blixtsnabbt, för det är så självklart.
Pappa håller såklart med. Vi vet alla att mamma är klart smartast i familjen, det är inte ens en tävling och har aldrig varit.
Pappas bekant frågar honom om jag är lika smart som mamma.
Jag svarar lika snabbt nej, pappa dröjer någon halvsekund innan han svarar nej. * Han säger något mer här som jag inte riktigt minns, något i stil med att nej, riktigt lika smart som mamma är jag ju inte, även om det nog är hyfsat nära, fattas några procent där.
Ja, säger jag och ler milt. Jag har ju dina gener också.



* (Detta är inte en prestigeförlust från min sida, jag kommer aldrig vara lika smart som mamma och har sedan länge accepterat detta, men jag hyser kanske förhoppningar om att vara smartare än pappa vid samma ålder).

onsdag 29 oktober 2014

Förresten

Alltså förlåt men eftersom jag inte uppdaterat den här bloggen mer än typ två gånger per år de senaste åren så kommer man ganska snart långt bak bland inläggen och jag såg precis att jag 2011 skrev att Real Estate - It's real var årets låt och det stämmer fan fortfarande. Alltså den var säkert årets låt 2011 men helvete vad bra den fortfarande är! Jag vet inte varför den är så fängslande egentligen för ytligt sett är det en ganska ordinär poplåt, men det är väl något med sättet han sjunger "it's real as far as I can see" som är så himla fint. Eller bara "believe me when I say it's real" (ja, det blir lätt tjatigt när man skriver det, man måste höra).

För övrigt försöker jag läsa tusen böcker samtidigt vilket alltid innebär att jag läser noll och är konstant stressad. Böckerna är egentligen inte så himla krävande men jag är stressad och har ingen ro i kroppen. Skulle vilja vara hemma några dagar och bara läsa. Har en läsdag nu i november men den är så långt fram känns det som och jag måste ta mig igenom en okänd hög med böcker för att hitta något värt att tipsa om till två bokprat tills i början av december. Måste ha bra böcker att tipsa om. Just nu försöker jag läsa Nätternas gräs, We are all completely beside ourselves och tänkte börja på Utan personligt ansvar (såg att den kom som e-bok assnabbt, score). Får se hur det slutar. Plus att jag har typ två bokcirkelböcker också (en normal, en kort).

tisdag 28 oktober 2014

If you ain't runnin' game

Alltså går igenom gamla bloggar (det jag hittar vilket är typ inget eftersom jag bloggat tusen gånger på tusen ställen under tusen namn och har minne som en guldfisk), eftersom jag försöker rota upp låtar jag gillat. Efter lite detektivarbete lyckades jag i alla fall hitta min gamla livejournal och förlåt men hur kan jag ha glömt att jag hade det genialiska namnet GANG OF ONE bara för att jag gillade Gang of Four och kände mig lone wolf (sanning med extrem modifikation)? Heter aldrig så bra saker nuförtiden. Hade uppenbart bättre fantasi när jag var 20 än nu känner jag. Eller skitsamma, jag tog det säkert någonstans ifrån.

För övrigt är alla inlägg jättetråkiga och det enda jag listat ut att jag lyssnade på hittills är Frank Wilson - Do I love you vilket jag redan kom ihåg ändå.

Haha, förlåt, hade gjort en topp 50 låtar-lista också!!!!
Tror nästan jag gillar alla fortfarande även om de inte spelas upp i huvudet när jag ser titeln. Etta är för övrigt Bela Lugosi's dead, så jag måste känt mig väldigt indie när jag rankade låtarna. Också: tragedin att jag inte har med Say my name med Destiny's child?? Men att mf Polyphonic Spree är med???

Haha, bad Sebastian ge mig något ur "chipsskåpet" och han blev så roligt förolämpad över att jag inte sade "skafferiet". Bah let's be real...

Vet inte om jag någonsin träffat en annan människa som erkänt att de gillar chokladdoppade gelébananer. Är det en tantgrej? Som bridgeblandning?

Alltså förlåt men önskar seriöst att hörlurar kom med typ ett munskydd också så att man kunde sitta och skråla med ashögt när man lyssnade på musik utan att störa andra.

tisdag 22 april 2014

9 yrs

Still love.

torsdag 2 januari 2014

Årets bästa 2013

Vad ska man med en blogg till om inte använda den till att prokrastinera lite? Borde skriva en jobbansökan egentligen tror jag, eller typ städa, men jag tänkte påbörja en årets bästa-lista. Jag har inte gjort en på jättelänge och för en gångs skull har jag sett och läst grejer jag gillat!!!!! Allt är dock inte från i år, men det mesta är det! Och det här är bara en lista på diverse kulturgrejer, pallar icke lista mina bästa dagar eller grejer jag ätit osv även om jag ätit en massa bra och haft en del bra dagar också. Och jag pallar ej heller lista teatrar, dans osv för jag har knappt varit på några. Max 5 tror jag.

Årets bästa böcker, skönlitteratur:
1. Lena Andersson - Egenmäktigt förfarande
Helt fantastisk, hands down. Vissa meningar skulle jag vilja tatuera in på kroppen. Så jävla kall och allmängiltig och precis och obehaglig. Som att sitta fast i ett skruvstäd.

2. Martina Montelius - Främlingsleguanen
Blev helt knockad första sidan, så jävla udda, rolig, absurd, svart och sorglig. Skrattade högt och förundrades. Läste den helt förutsättningslöst vilket är det bästa sättet att läsa den på.

3. Chimamanda Ngozi Adichie - Americanah
Känner för att skriva epos för att det typ är den tjockaste boken jag läst i år (580 sidor typ). Det ska mycket till för att jag ska orka böcker längre än 200 sidor nuförtiden men denna är så jävla bra. Älskar hennes självklara språk, älskar berättelsen, älskar karaktärerna. Att läsa boken känns som att få sitta och prata med en sjukt smart kvinna i flera timmar typ. Fick min bok signerad av henne i oktober, så jävla starstruck.

4. Anne Carson - Makens skönhet
Fattar typ inte halva boken eller ens en tiondel men jag tycker så himla mycket om hennes språk och känslan hennes poesi frammanar. Som att omgärdas av en massa referenser och känslor som ligger djupt begravda i huvudet. Eller typ nedärvt i ens dna. Låter stört men hon är så bra.

5. Emma Rendel - Flugornas ö
Skitobehaglig serieroman som jag bar med mig hur länge som helst. Hatälskar hennes sätt att rita. Asbra oavsett.

Annat jag gillade men som inte kan kvalificera sig i bäst-kategorin:
6. Hanna Nordenhök - Det vita huset i Simpang
7. Gillian Flynn - Gone girl
8. Philip Teir - Vinterkriget


Årets bästa böcker, barn/ungdomslitteratur:
1. Jon Klassen - Det här är inte min hatt
2. Nina LaCour - Jag går dit du går
3. John Green - Förr eller senare exploderar jag
4. Lemony Snicket - Mörkret längst ner
5. Sarah Sheppard - Viktiga kartor för dagdrömmare
6. Melina Marchetta - Jellicoe Road
7. Erika Vallin - Resan till tidens slut (del 2 i en serie, tycker väldigt mycket om serien!)

Årets bästa böcker, facklitteratur:
1. Bea Uusma - Expeditionen
2. Lotta Lundgren - Tio lektioner i matlagning
3. Bonniers vegetariska kokbok

Har läst fler men resten har fan ta mig varit dåliga. Så besviken.

Årets bästa filmer:
1. Before midnight
Jag såg och gillade både Before sunrise och Before sunset, men ingen av dem träffade mig så hårt som den här. Så välspelad, så bra manus, så bra rakt igenom. Typ skrattade och grät och fick ont i magen.

2. Amour
So sad. So so sad.







Nej, men jag gillar verkligen Haneke och jag tycker om hur osentimental filmen är. Gillade den mycket.

3. Frances Ha
Har inte supermycket att säga om den, men Greta Gerwig + Noah Baumbach var en bra kombo. Hatade The Squid and the Wale (trehundra gnälliga killar????) men tyckte himla bra om den här. Gerwig är så jävla bra på att gestalta det kymiga och jobbiga och jag slogs också av hur pass sällan ändå jag ser filmer med med tjejer i min egen ålder i ledande roller? Där allt inte går ut på att de ska jaga en kille? Så jävla skönt att få se lite mer popkultur om kvinnlig vänskap. 2013 har varit mycket bättre på att leverera på det området. Hoppas

Andra bra jag såg i år men som inte riktigt är bäst:
Weekend, Dogtooth, Den gröna cykeln och A royal affair.

Känns som att jag har sett många fler men glömt bort dem?

Årets bästa musik:
Jag har seriöst inte lyssnat på musik. Eller, jag har nästan bara lyssnat på musik som jag lyssnade på förra hösten, dvs Cashmere Cat och allt han remixat, Jeremih, Brandy & Gnucci. Borde väl försöka lyssna in mig på något nyare! Men jag älskade James Blake, som alltid, och Retrograde gör mig fortfarande gråtfärdig. Jag har knappt lyssnat  på Beyoncéskivan (skäms) och inte hört Burial-epn än och ja... Jag lyssnade mycket på Kornél Kovács remix av Little Jinders "Won't look back". Den typ enda nya musiken jag hört i år har jag hört via Jenny och vänner. Det har blivit en massa 90-tals r'n'b också. Back to my roots, etc.
Äh, några låtar till: Shlomo - Bo peep (do u right), Sugababes cover på Swimming pools, Lana del Rey - Ride, Miguel - Do you (Cashmere cat remix), Jai Paul - Crush (älskade den låten så hårt när jag var liten, gillar hans version men spare me de ostiga gitarrerna please!), Seinabo Sey - Younger. Har också spelat om en eller flera halvgamla låtar hundra gånger eller fler.

Höll typ på att glömma min kanske viktigaste kategori, så whack. Har ju fan tillbringat halva mitt år framför tv:n.

Årets bästa tv:
Breaking Bad, Mad men. Behöver inte skriva något om dem men de var fantastiska som alltid.

Annat bra:
1. Rectify
Så speciell. Första säsongen är bara sex avsnitt lång, se den. Långsamt och fint plågsamt drama om Daniel som släpps ur fängelse efter att ha suttit 19 år på death row, anklagad för att som tonåring ha våldtagit och mördat sin flickvän. Efter att nya DNA-bevis kommit fram släpps han fri och försöker återanpassa sig i ett samhälle som inte vill ha honom där. Fantastiskt spelad och fantastiska miljöer (älskar southern gothic). Kommer aldrig våga men skulle vilja bo i den amerikanska södern någongång innan jag dör.

2. Orange is the new black
Skoj, välskriven, bra karaktärer.

3. Top of the lake
Sjukt stämningsfull, krypande obehaglig. Elisabeth Moss är extremt bra.

4. The fall
Gillian Anderson och Jamie Dornan, mhm. Kort, spännande.

Bra och/eller kul:
New girl (tappat denna säsong men tycker fortfarande det är lite roligt).
House of Cards (fantastiskt överspelat ibland och fantastiskt välspelat ibland, bisarrt men spännande som fan).
The Mindy Project (Åh Mindy, dog av den här scenen och några hundra andra, + bonuspoäng för Ginsberg).










Brooklyn Nine-Nine (polishumorserie med Andy Samberg. Borde typ inte vara roligt men är lite roligt ändå? Vet inte. Tittar iaf).
Modern family och Trophy wife, familjehumor. Lite kul.

Årets åh vad synd att det lades ner:
Southland
Tyckte bara den blev bättre och bättre, och serien var inte rädd för att döda sina karaktärer. Det gillar jag (looking at you HOMELAND).

Årets ostigaste tv:
1. Whodunnit?
Helt fantastiskt rolig och överspelad fejkrealitymordmysterium. En grupp deltagare kommer till en "herrgård" (stor flådig villa) och ska lösa brott, någon är mördaren och mördar oftast en per avsnitt. Resterande deltagare ska lista ut vem mördaren är, får kolla ledtrådar på olika ställen, liera sig, lägga fram förslag på hur de trodde att dådet gick till, osv. Fantastiskt överspelat och tramsigt och ganska kul.

2. The Killing
Var konsekvent dåligt hela säsong 3 FÖRUTOM NÄST SISTA AVSNITTET SOM FAN TA MIG VAR BLAND DET BÄSTA JAG SETT PÅ TV I ÅR.

3. Scandal
Älskar Scandal men det är ganska ostigt. (Kerry I luv u men jag önskar att du fick göra någon annan min än den här):


Men ja, det finns en del kul. Dels är den spännande och jag gillar karaktärerna även om de stundtals är lite platta. Kerry är ju en jävla drottning också. Det är högt tempo men  det går tyvärr ganska mycket i cirklar, och jag kan fan ta mig inte vänja mig vid de störiga shutter-ljuden vid scenbytena. Så onödigt irriterande.

Årets resor:
Jaja, jag skulle inte men jag kan inte hålla mig. Behöver för att komma ihåg.
1. Rom med Sebastian, 19-23 april. En dag i Florens också. Himla fint. Åt asgod pasta + glass.
2. Stockholm med Sebastian i mitten av juli. Typ två-tre dagar?
3. Berlin med mamma, slutet av juli. Första gången på länge jag åkte iväg ensam med henne. Det var varmt men kul.
4. Stockholm (igen) med Sebastian och mamma. Vi gick på Stockholm Literature och hade det allmänt fint. Åt asgod pasta.

Årets snacks:
1. Cream cheese-chips med hot & sweet-dip.
2. Chokladdoppade popcorn.