torsdag 14 maj 2009

jag skulle dricka hallonsoda varje dag

Det här har inget med något att göra, men jag älskar den här elefantöppnaren.


foto: Roost / Velocity

om man jämför med originalet så var kris version av heartless iaf lyssningsbar.

Fin cover av "Young Turks". Har velat höra den sedan jag såg dem live för några år sedan. Måste ha dåliga bibliotekarieskills eftersom det tog trehundra år att hitta den på the internets (alltså, nu tog det typ tre sekunder, men eftersom jag letat efter den i över två år). (P.s. Har inte ägnat två hela år att leta efter låten. bara slöletat med ett halvårs mellanrum kanske). (P.s. igen: hade jag ägnat två hela år att leta efter låten hade jag nog satsat på något annat yrke). (Tror jag).

tisdag 12 maj 2009

Magdalena Ribbing, hjälp mig.

Jag har så himla svårt för hur jag ska förhålla mig till "ska vi gå och ta en öl?". Eftersom jag inte dricker öl, vin eller sprit (dricker kanske en cider, ganska sällan) så vet jag inte vad andra förväntar sig. Det känns lite som att bli medbjuden på fika men vägra äta eller ta en kaffe. Förstår ni vad jag menar? Och jag överdramatiserar nog, det är säkert okej att följa med och typ ta en läsk istället, men det känns samtidigt som ett sådan genrebrott eftersom det inte riktigt är vad som förväntas av en. Många som dricker alkohol blir väldigt förvånade när man säger nej tack och en del blir nästan stötta eller tror att man säger nej för att på något sätt "verka bättre". Jag har så svårt att förstå varför ett nej blir så himla dramatiskt. Gör jag problemet större än vad det är? Är det jag som tolkar andra fel och överanalyserar deras beteende? Är det okej att tacka ja till en öl- eller vinträff och samtidigt inte dricka öl eller vin? Jag förstår att det är själva mötet som är i centrum och att ölen/vinet/whatever oftast snarare bara är en förevändning för att träffas, men är det ändå inte lite weird att tacka ja om man inte tänker delta enligt premisserna? Hjälp!

<3 forever

Hur kan man inte älska människan?

måndag 11 maj 2009

an island of great complexity

Jag behöver en sommarklänning med blommor och blad och små fåglar (inte töntiga fåglar, utan majestätiska eller små, vackert estetiska fåglar). Tyget till den länkade Minimarketklänningen (bild lånad från Mint & Vintage) är perfekt, men om man bortser från att klänningen är löjligt dyr, så är den dessutom ganska åttiotalshopplös i modellen (och lika lång som en lång t-shirt). (Se själva här). Jag tycker mycket om det här tyget också, men modellen i sig är inte så spännande. Jag är även lite förtjust i det art nouveau-aktiga tyget, men jag är inte säker på att en blus är det bästa sättet att använda det på.

Det regnade för några dagar sedan. Jag minns inte exakt när det började, men jag minns den statiska känslan i luften. Den är så jävla magisk och spännande och hotfull och jag blir alltid uppfylld av något jag inte kan beskriva.

Det händer mycket och ingenting. Jag är för upptagen med att titta på löv och blommor och Gilmore Girls (igen) för att orka ta bilder. Jag glömde bort det viktiga ett tag, jag håller fast vid det viktigaste. Jag är ganska dålig men ibland ganska bra. Jag skulle lagt mig för två timmar sedan, men här sitter jag mitt i natten och lyssnar på Glenn Branca. Jag vill gifta mig under i en allé med körsbärsträd. Och ha orange skor. Allisons singout i senaste Amerian Idol var så grymt att jag ville gråta. Min hals är konstig och jag vet inte riktigt varför. Jag har varit på klassfest och överlevt. Jag har haft på mig munskydd och desinficerat mina händer. Jag har varit i skolan i vad som känns som hundra år, men känslan ligger nog en bit från verkligheten. Jag försöker ganska ofta, men kanske inte så ofta som jag skulle kunna. Resultatet är varierande.

Jag är inte tillräckligt trött än.