söndag 26 juli 2009

Om att få mail från människor man knappt var varse om fanns.

Det är något speciellt med att jobba kommunalt, något som inte har med lönen eller arbetskamraterna att göra. Det är jobbmailen jag talar om.
Jag blev nyligen varse om att jag har en egen jobbmail (fornamn.efternamn@jobbort.se). Nu försöker jag ta mig igenom 20 sidor jobbmail. Det är helt fantastiskt. Jag önskar jag kunde dela med mig av varje mail, för fortsätter mailen i den här stilen får jag fan snart kramp. Det första mailet i inboxen var från en person som frågade om någon ville ha en palm. Ämnesrad: "En stor palm". I mailet: "Den är typ 2 meter hög och 2 meter bred". Den bifogade filen, en bild på palmen, heter "en_palm.jpg". Alltså, det går inte att hitta på sådant.

Här är några fler rubriker från mailen i min inbox:
Nyhetsbrev från Veberöds medborgarkontor
Tomatplantor bortskänkes - först till kvarn
VB: Agneta går i pension!
VB: Skånemejerierna kvar!
Återlämna!!!!
visning av skor
kylskåpsfynd

Det händer mycket dramatiska saker inom kommunen:
"Vem har (den 3/6) beställt 4 bullar (ost o skinka), 1 kanelbulle och 3 kaffe hos caféet? Fakturan kan inte skickas till skanning innan jag får veta det."
"En flaska kallpressad linfröolja försvann från köket i förra veckan. Vänligen lämna tillbaka denna till mig."
Rafflande fortsättning:
"Tack för den återlämnade flaskan! Hoppas att smakprovet var till belåtenhet, Vem du nu än är! ; )"

Det är svårt att förklara fenomenet med kommunmail. Det är så mycket putslustighet, passiv aggressivitet och själlöshet på en gång. När jag öppnade inboxen och såg att jag hade 20 sidor att gå igenom ville jag nästan ta livet av mig. Förstår ni hur själsdödande det är att läsa 400 mail som handlar om kommunaktiviteter, utvecklingsresor, och "åh nej, datorsystemet är nere igen för femte gången idag - vi har kontaktat it-avdelningen"? Det är så mycket banaliteter och fördummande smörja i min inkorg att jag inte vet var jag ska ta vägen. Ett mail handlar om att man ska använda namnbrickor och ett svar (som antagligen inte skulle varit publikt) skickas ut till avsändaren, där den som mailar i princip säger "du har förstört mitt liv, dra åt helvete". Det är så sorgligt. Det är så mycket tragik mellan raderna, så mycket livströtthet och ångest att jag fan blir alldeles matt. Nästan inget mail handlar om det som rubriken avser, vilket gör att jag måste läsa igenom alla mail för att se så att jag inte missar något. Många mail har inga rubriker alls. Nästan alla mail har bifogade clip art-bilder, putslustiga tecknade skämt, eller extremt fult redigerad text skriven i extra fet, extra stor stil, ibland i någon uppseendeväckande färg.
När jag tänker på att jag antagligen kommer jobba kommunalt och få sådana här mail resten av mitt liv vill jag allvarligt talat bara lägga mig ner och dö.

lördag 18 juli 2009

någon tog ifrån mig all slagfärdighet idag

Jag mötte en tvåårig tjej på gården. Det lilla livet pekade på mig och sade "Hon är tjock". Jag svarade att hon var liten.
Sjukt dräpande comeback.

måndag 13 juli 2009

idag köpte jag en minivattenmelon för elva kronor. score.

På Ica idag gick jag förbi ett ställ med bullar.
De försökte sälja dem under namnet solskensbullar. "Solskensbullarna" var misstänkt lika lussebullar i utseende och färg. På prisskylten hade de patetiskt skrivit dit "Påminner en hel del om lussebullar". Är det inte den fulaste marknadsföringen någonsin?

lördag 11 juli 2009

WADE ROBSON, du är precis så cool som du tror att du är.

Jag har inte So You Think You Can Dance-nördat mig på länge, men det är för att jag tycker att säsongen varit ganska svag hittills. De tjatar mycket i programmet om att det är den starkaste samlingen dansare hittills och hur tekniskt skickliga alla är, men till skillnad från förra året då jag älskade Katie och Joshua har jag inte hittat några direkta favoriter i år. Tycker de flesta dansarna har antingen dansat bra men haft taskiga/tråkiga personligheter, eller haft roliga personligheter och dansat mjäkigt. Koreografimässigt har jag inte heller varit så imponerad, eftersom Nappy-Tabs varit svagare än vanligt och vi inte fått se så mycket Wade. Mia är bra men hennes personlighet är så jävla dryg att jag nästan blir arg bara av att se henne i bild.
Hursomhelst. NU. Igår. Eller i onsdags, när programmet nu än sändes. Då jävlar.
Jag hade inga som helst förväntningar för det var längesedan Wade var med och jag har aldrig gillat just de här dansarna så mycket. Men fan vilket roligt och bra dansat nummer det var. För första gången under hela säsongen blev jag påmind om exakt hur jävla kul programmet kan vara när dansarna och koreograferna klickar och allting bara blir sjukt bra. Programmet har, för mig, inte varit såhär roligt sedan Joshuas, Katies, Marks och Twitchs nummer förra säsongen. (De fyra gjorde i princip alla sina nummer bra). Det här numret är så jävla kul, ni måste titta på det. En och en halv minut av era liv! Titta nu innan onda Fox tar bort klippet från teh internets.

tisdag 7 juli 2009

ode to skirt



Skirt, I love you.

Foto: Dorothy Perkins

guilty, dirty - same same

Dvärgen lovade att berätta om sina dirty pleasures men nu tiger han som en mussla. HAHAHA.