O HAI

Jag skulle egentligen skriva om den fina söndagen med absurda mängder lussebullar, julmust och mahjong, eller om stressiga veckan eller om allt jag gör och inte gör, men jag vill bara säga en sak egentligen:



WANTS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sökningar som får mig att vilja bli bästis med folk:

"ernst haeckel t shirts"
"drömma om kattungar"
"jag kan inte dansa"

shiny, sparkly

On a happier note:




MINE MINE MINE!

Lite rädd för att använda dem eftersom de är vita och jag är expert på att spilla, men anyways. Peppar som fan på att ha pärlkoftan på nyår och vara en tantig snöprinsessa. HAHAHA. Bästa. Älskar pärlor och paljetter, lite onaturligt mycket (inte tillsammans kanske).

Jag har fallit ganska mycket för den här tröjan också:



Det är något med mig och axlar va. Bara jag inte utsätts för axelvaddar så mycket att jag indoktrineras till att tycka det är snyggt så är det nog okej. Hoho. Borde kanske önska mig tröjan i julklapp innan någon försöker snacka mig ur den.

P.S. Bilder skamlöst lånade från H&M.

#darknet

Det tar emot att skriva. Den här bloggen är förknippad med så mycket ångest och ängslan, så många oroliga tankar jag inte vågar skriva ner av rädsla för att de ska besannas om de sätts på pränt. Så många oroliga tankar jag är rädd ska besannas bara för att jag ens erkänner att de existerar. Jag har aldrig påstått att jag fungerar logiskt och mina egna patetiska lugnande ord funkar inte på mig själv, logiken och den allsmäktiga änslan och rädslan tar automatiskt överhanden, logiken kan inte rädda mig undan rädslan i bröstet och huvudet, undan känslorna som helt tar över, alltid. Den där pickande känslan, oron som knackar på och sedan kastar sig in som ett jävla SWAT-team. Ja, jag vet inte, jag borde kanske ta tag i det, jag vet inte hur man gör, jag vet inte om det är livet eller om det neurotiska i mig gått helt överstyr, jag vet inte helt enkelt. Den där tramsiga rädslan att varje inlägg är det sista, att jag slösar tid här och på andra ställen med att göra oviktiga saker när jag kan hålla hans hand och ligga på hans axel - helt oförenlig med insikten att jag inte kan vara klistrad vid en annan människa 24 timmar om dygnet, att det är praktiskt omöjligt och inte vidare bra för min personliga utveckling. Men sedan undergångstankarna, igen. Varför gör jag det här om jag kan göra något viktigare? Varför sitter jag vid datorn, kollar på tröjor, spelar dumma iphonespel, om jag kan lyssna på hans andedräkt? Alltid rädslan att det är sista gången, alltid rädslan att jag inte tar alla tillfällen jag kan att svepa in mig i hela hans varande, hans essens, rädslan att han kommer försvinna och att jag kommer ångra mig och glömma bort den han är och allt vi har. Och jag vet att det inte är logiskt, jag vet, jag vet, jag vet, men rädslan ger liksom inte med sig, den slutar aldrig vara påtaglig, den slutar aldrig vara närvarande. Och det är så jävla energikrävande att alltid vara ängslig. Det är så utmattande, det är så tröttsamt och det är så fruktansvärt jävla kontraproduktivt. Samtidigt känns det som att jag inte kan något annat. Jag har glömt bort hur man lever utan oro i bröstet, det var så längesedan sist och de stunderna har ändå aldrig varat någon längre stund. Och jag vågar inte undersöka det, jag vågar inte peta på det. Tänk så är det såhär det ska vara? Tänk så går alla omkring såhär och pratar bara inte om det? Hur orkar de, hur orkar man, hur orkar jag? Kan jag fungera i minst 60 år till med ständig oro i bröstet? Oron är såklart inte ensam, den är i muntert sällskap, men ska jag acceptera att den ständigt är där? Är det en del av människor, en del av mig eller något jag kan karva bort? Är det en del av min personlighet eller ett långvarigt tillstånd? Och jag känner mig så löjlig. Jag känner mig så jävla löjlig, så jävla tramsig som har det, som inte kan vifta bort det, som gnäller om det, som funderar på det, som ens lever med det, som ens tar upp det, som erkänner dess varande, dess boplats i min bröstkorg.

i change shapes just to hide in this place

Jag får ont i magen av att blogga. Tror hela tiden det är sista gången. Borde kanske sluta helt, vet inte. Känns inte som att jag har något att säga. Det har jag väl känt hela tiden, men det blir mer påtagligt ibland. Jag gör inget intressant om dagarna. De fina stunderna vill jag väl helst ha kvar privat, orkar inte fläka ut mig. Samtidigt vill jag minnas.

Det var sugigt väder igår så vi var inne hela dagen. Skönt. Jag degade runt i säckiga leggings och min rosa plyschtröja från AA, med smutsigt hår och mustofflor från Topshop. Très chic. Frysen blev avfrostad. Jag lagade mat på fri hand, vilket som vanligt inte slutade särskilt väl. Jag är helt matlagningsinkompetent. Kan knappt följa recept. Kan baka dock, hyfsat. Hursomhelst så kan jag inte improvisera fram mat, det blir alltid bränt eller överkokt eller okryddat (eller alla tre). Igår blev det nästan ätbart men tråkigt. Gråter lite. Vill kunna laga mat, fattar inte varför jag inte fått den begåvningen. Den eller något intressant, som en fruktansvärt spännande illustratör, grafisk formgivare eller fotograf. Eller möbeldesigner. Fan vad mycket roligare det vore, om man var asbra på att designa och bygga möbler. Jag kan inte bygga grejer själv för fem öre. Jag kan sätta ihop IKEA-möbler, men det är en helt annan grej. Jag vill kunna sans recept!

Idag har jag degat igen, spelat lite DS och sedan åkt till Malmö och kollat på Arrested Development och ätit goda kakor som Snellzor bakade. Ska inte äta kakor egentligen, men wtf liksom.

Ibland tänker jag att jag bara vill ha fina grejer. Varför skulle jag ha praktiska grejer som är fula? Varför har jag fula väskor? Varför omger jag mig inte enbart med saker som är fina? Jag vet att det här inte är ett särskilt intelligent eller välutvecklat argument men jag är alldeles för trött för det.

Jag lyssnar inte på något längre. Kanske det här. I skolan har jag fått koda extremt lite html. Fattar inte varför vi inte kan få lära oss saker på riktigt. Jag var nog en av de få som tyckte det var intressant, men i alla fall.

För övrigt tycker jag att tredje säsongen av Californication börjat fint och att jag fortfarande får lust att flytta till Kalifornien så fort jag ser inledningen. Sjätte säsongen av Project Runway har däremot varit förhållandevis tråkig och domarna har tagit helt sjuka beslut.

För övrigt har jag sjuka oroskänslor inför framtiden. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv längre. Jag kan inte skjuta upp den här tanken längre, den här ovissheten, jag måste ta tag i den. Jag vet inte var jag ska börja.

min pojkvän älskar mig

Fatta hur mycket min pojkvän älskar mig när han kommer hem med två stora pumpflaskor alcogel. It's love, I tell you! Just nu är jag dock lite freakad eftersom fina Bulle sade att han mådde illa vid 20-20.30-tiden och gick och lade sig. Är ju övertygad om att det är influensan som inte får nämnas vid namn och som kommer att ta kål på oss båda, även om jag logiskt sett vet att sannolikheten är väldigt liten. Är dock lite ängslig över tanken på att gå och lägga mig och sova bredvid honom, samtidigt som jag inte klarar av att INTE göra det. (Både dels för att jag saknar honom för mycket men också dumma tankar som att om han eller jag dör imorgon så sov jag inte bredvid honom och det kommer jag ångra resten av mitt liv). Ja, jag vet, jag försöker sluta men det är så jävla svårt när man väl börjat och hjärnan sätter spinn på allt. Jävla tvångstankar hela tiden. Inte blir det bättre av att jag varit tjock i halsen och hostat idag heller.

Nils kräktes två gånger idag. Inte så fräscht. Hade hunnit glömma de dåliga grejerna med att ha katt (de bra sakerna överväger så överlägset ändå).

Skulle vilja ha ork nog att titta på en film. Helst med Bulle. Nu, i soffan, med mysbelysning (dumma ordet) och katten på golvet. Och smoothie och frukt och handhållande och kyssar. Åh, film.

Jag ska nog sova nu.

tass

Har suttit här i säkert två timmar och väntat på att jag ska orka klä på mig och handla mat. Jag har pasta hemma men inget att ha till, jag har ingen dricka förutom vatten och jag behöver ost till frukosten imorgon. Är så seg och tycker det är så jävla tråkigt att handla mat ensam. Bulle är i Halmstad och hänger med sin mamma, jag är i Lund och hänger med Nils. Han ligger mest på en stol och är tråkig. Ibland tassar han runt lite, ibland vill han bli klappad, ibland vill han ha mat. Om man lämnar toalettdörren öppen går han in där och gömmer sig under badkaret. Det är trångt och smutsigt och jag försöker hålla honom borta därifrån. Han ser så ynklig ut när han ska ta sig ut från under badkaret, han får inget grepp på klinkersgolvet med sina klor och klöser liksom lite irriterat på golvet och kommer nästan ingenstans. Jag känner igen känslan.

Fastnade fascinerat framför Bukowskis Bergmanauktion, tror det är en av anledningarna till att jag sitter kvar (det och det faktum att jag är lat och hungrig och blir asgnällig när jag är hungrig och därför inte orkar handla). En trämodell av Dramaten i skala 1:50 gick för över 1 miljon kronor. Jag har svårt att förstå varför just den blev så dyr, den såg inte så himla speciell ut. Nyfiken på vad resväskan och hans laterna magica går för. Och de balla fotografierna!

Blir så trött av att tänka på att laga mat. Kan koka pasta och slänga på goda saker men jag vet inte, det känns inte som matlagning. Vill äta något ordentligt men orkar inte fixa det. Matlagning alltså. Uh.

Jag älskar dig Sebastian.

Jag fylls av den överväldigande känslan gång på gång, känslan av att älska någon så mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv. Rädslan över att det finns något så jävla oerhört stort och vackert att förlora. Och inte för att jag tror att jag ska förlora det egentligen, men jag blir stundtals lamslagen av rädsla av tanken på att jag kan förlora det. Det är en fruktansvärd, avgrundsdjup känsla. Samtidigt blir jag fascinerad. Tanken på att jag älskat denna fantastiska människa i över fyra år och fem månader, och vetskapen att styrkan inte avtar ens för en sekund. Känslan av att kunna ge allt, vad som helst, för att få vara hans för evigt. Det är skrämmande, fascinerande, vackert och bland det tryggaste jag någonsin känt. Inga ord gör det någonsin rättvisa, det finns inte ett uttryck i världen på något sätt som kan förklara det oerhörda.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Jag är bara så jävla tacksam.

hahahahaha, älska <3

(jag hade inte sagt förlåt om jag menade det)

inte druckit läsk på aslänge, yay me

Hata kontakt med sjukvården, hata vara hypokondrisk OCH ha fel på kroppen. Hata börja böla för vad som helst, hata att bli gnällig av att inte äta ordentligt. Klockan är 23:34 och jag har inte ätit sedan lunchen för elva timmar sedan. Har visserligen druckit två glas juice, men även det var för kanske åtta timmar sedan. Nu kommer Bulle nog hem snart, så jag kan likagärna vänta och käka mackor tillsammans med honom. Det är mycket mysigare.

Oron och angstandet vägs dock upp lite av det trevliga och peppiga svaret från bibliotekarien jag fick tidigare idag (ställde fråga som gäller grupparbete vi håller på med), det faktum att min grupp är så bra, smart och rolig (blir så peppad av att jobba med dem, hoppas vi jobbar ihop hela terminen! hoppas, hoppas, hoppas!), att min pojkvän är världens finaste, förstående, peppande och omtänksamma, att jag börjar längta efter att fixa ugnen och faktiskt laga mat. Äpplekaka! Risotto! Grejer som grillas i ugn! Lasagne!!!!!!!!!!

mitt liv

Jag kan fortfarande börja gråta av den överväldigande känslan av att jag älskar och är älskad.

första person plural, imperfekt

Är asrädd för influensan och har många konstiga och sjuka tvångstankar. Tror att jag kommer dö vad jag än gör. Har funderat i veckor på att skriva ett inlägg, men har hela tiden tänkt att vilket inlägg jag än skriver kommer det att bli mitt sista innan jag dör av influensan. Nu försöker jag motarbeta tvångstankarna och skriva något. Hej hej.

Gjorde om sidan lite, tyckte den var deppig. Nu är jag rädd att jag dör och så kommer sidan alltid se ut såhär. Är det såhär jag skulle vilja bli ihågkommen? Är det inte lite för peppigt om jag ska dö snart? Jag vet att det låter absurt men jag kan inte sluta tänka så, det är ganska besvärligt.

Jag skriver ganska snabbt på tangentbord men jag tycker ändå inte att det går snabbt nog. Jag vet en klasskamrat som är imponerad, men då skulle han bara veta hur mycket lättare det är att skriva hemma än på skolans knasiga tangentbord där jag inte är van vid hur knapparna känns och ligger. Alla tangentbord är olika även om de har qwerty. Det är som med bilar. Typ alla bilar fungerar likadant och kan man principen så kan man ju köra de flesta bilar, men de reagerar helt olika beroende på hur de körts innan. Jag antar att det ger dem karaktär. Det är en anledning till att jag är lite freakad av att köra andra bilar, om man bortser från det faktum att jag inte kört annat än automatväxlad i två år. Eller är det tre till och med?

Har hittat kläder på teh internets jag vill ha, men har inte pengar nog egentligen. Hittat en okej jacka som jag skulle behöva men den är dyr och materialet är inte så hett egentligen. Det gör mig ledsen att behöva lägga massa pengar på något som jag inte gillar till 100%, men jag har så himla svårt att hitta jackor och den är okej även om den är svart och har en jävla huva och är ganska tråkig och karaktärslös. Ju mer jag tänker på den desto sämre låter den. Jag hittade en reakappa också, i någon kraftigt blå färg jag faktiskt inte är så förtjust i (typ kleinblå. Jag gillar inte kleinblå. Jag gillar mjuka, mellanblå, duvblå, marinblå, inte hårda, kalla, skrikiga kleinblå). Den har i alla fall lite mer karaktär, men jag vet ju inget om hur den sitter och om jag passar i den och nämnde jag att jag hatar färgen? Hahaha. Å andra sidan lär jag ju inte se mig själv i kappan så ofta, det är andra som ska lida, och andra verkar gilla kleinblå. (Eller?).

Imorgon ska jag jobba. Hej influensa. Jag borde lagt mig för två timmar sedan men det blev inte av. Hoppas jag hinner somna ändå och inte vaknar helt sinnestrött imorgon. Är lite nervös eftersom jag inte suttit i disken eller stått i receptionen på över fyra månader. Mycket man hinner glömma!

hals under huvud

Min hosta ger inte med sig. Jag kan inte avgöra om den blivit värre eller ens annorlunda, men den har definitivt inte blivit bättre. Det är jobbigast när jag ska försöka sova och inte blir av med känslan i halsen. Hatar att känna att det är svårare att andas.

Dagarna och nätterna är både kyligare och mer tryckande, en oslagbart dålig kombination. Jag brukar alltid drömma om hösten och se framemot den, men nu har jag en jobbig klump i magen. Känner mig inte intresserad av att skriva in saker i kalendern eller köpa anteckningsblock. Vill inte köpa pennor och drömma om hösthalsdukar och varm äppelpaj. Tänker bara på allt jobbigt som måste göras och hur jag ska få det att gå ihop.

Sitter och läser en fotoblogg. Längtar så mycket till USA att det värker i kroppen. Jag både älskar och hatar att resa, det finns så mycket osäkerhet förknippat med det jag inte klarar av, men hela min kropp skriker av längtan om att få åka bort. Jag skulle vilja kunna känna lugnet och säkerheten jag känner här i ett annat land också. Känslan av att veta hur allt fungerar, av att veta exakt vart jag ska vända mig om något går fel. Känslan av att kunna uttrycka precis vad jag vill i en affär och känslan av att veta alla de små koderna. Jag har inte det utomlands och det gör mig alltid orolig. Samtidigt blir jag förälskad i så många delar av världen och känner att jag måste få utforska dem mer.

Det här lampbordet som finns på Lauritz är helt sinnessjukt. Jag vet att det skulle se weird ut i lägenheten vi har nu, men planerna jag har för nästa! Ojoj. Den möbeln skulle vara så jävla grym, jag älskar den.

När vi ändå är inne på inredning är jag så ledsen över att inte kunna få tag på IKEAs fågelbricka. Den skulle komma tillbaka in i lager i slutet av oktober. Orka vänta.

mitt liv i punkter, eller inte

1. Jag skulle skriva tenta idag. Lyckades dock att stänga av båda alarmen och somna om på typ tio sekunder. Minns att jag tänkte "Åh, sluta låta, jag vill inte". Missade tiosekundersfönstret jag hade att resa mig upp ur sängen, somnade om och försov mig. Vaknade för en halvtimme sedan. Inte vidare intelligent, känner mig asdum.

2. Har hosta, har haft det i några dagar, ackompanjerat av halsont. Har lyckats smitta Sebastian. Vägrar låta bli att pussas bara för att någon är lite sjuk, det är helt värdelöst. (Nu låter detta helt egoistiskt, men jag tror det är ömsesidigt). Trodde dock inte jag skulle smitta. Får äta mer glass.

3. FANTA CITRON är tillbaka i butikerna. Fick några flaskor av min söta syster när hon var i Polen i somras, men nu jävlar finns de i butikerna här också! Den smakar inte riktigt som den ska, men det smakar bra nog för mig. Lycka! (Eller lykke li, som vi brukar säga, hej världens tråkigaste skämt).

4. Spanar kappor på teh internets, att eventuellt investera i när jag får csn-pengar. Hatar att köpa skit via internet ibland och inte kunna prova, men hittar fan inga normala kappor i affärerna. Hittade en kornblå kappa på internet som kostar 240 kronor och som alla som kommenterat den säger att man får asstora höfter. Jag har redan asstora höfter, hur mycket större kan de bli, liksom? 300 spänn för en kappa är ju schysst, liksom.

5. Överraskade Bule med Still walking för några dagar sedan. Den var fin.

Göteborg

Helg i Göteborg, fredag till söndag. Började med ett besök i Halmstad torsdag kväll, tog sedan bussen till Göteborg fredag morgon. Fixade armband till Way out west, gick runt på området, hann se lite av Vivian Girls. De var himla fina, roligare live än på skiva. Skulle vilja se dem igen. Timo spelade, ljudet hördes högt över hela området. Dåligt. Ville dö.
Hängde runt och käkade i väntan på Beirut. Tyckte mycket om konserten, tyckte inte om att trängas med dryga 16-åringar. Hatar 16-åringar, forever and ever amen. Snabbade iväg till Grizzly Bear, de kändes lite introverta men var fina att höra. Gick förbi Band of Horses, tråkigaste bandet ever. Åkte till hotellet och checkade in, hängde lite. Missade Wilco men såg lite av Antony and the Johnsons med Göteborgs Symfoniorkester. Tycker Antony är obehaglig, ett erkännande som känns som att svära i kyrkan. Åt vegetarisk hamburgare som smakade väldigt mycket ketchup. Huvudet höll på att avlida av Röyksopp. Gick till Annedalskyrkan och hängde, lyssnade lite på Anna von Hausswolff. Ville stanna till Andrew Bird men orkade inte vänta en och en halv timme. Ångrar det i efterhand, var å andra sidan så trött att jag ville avlida och hade ont i hela kroppen. Köpte läsk och åkte hem och kollade på CSI. Älska sköna hotellsängar.
På lördagen åt jag världens bästa hotellfrukost, asgott bröd och vattenmelon och så stod Basse i kö i typ en kvart för att fixa våfflor åt mig. Ville avlida av godheten. Åkte till Haga och gick runt och kollade i fina affärer. Köpte en asfin plansch, en Muchakalender, sjögröna kinaskor, plommon. Tittade i antikvariat och på gamla smycken, snygga Clarksskor. Marimekkoaffären var stängd, blev sur. Missade Patrick Wolf. Åkte till hotellet för att lämna grejer, sedan tillbaka till festivalen. Regn, regn, regn. Lyssnade på Calexico på avstånd. Började titta på Vampire Weekend i ännu ett försök att förstå dem. Förstod ingenting, tyckte de var asdåliga. Fick jobbiga Paul Simon och Phil Collins-vibbar, kunde bara tänka på Top Gun och på hur ointressant deras afrikanskdoftande åttiotalscalypsopop var. Tänkte att det var skönt att slippa vara musikjournalist, saknade det samtidigt. Orka vara elak. Gick på toa och kände hur VWs musik skakade hela vagnen, höll på att avlida. Blev genomsur av regnet. Lyssnade lite på Dead Prez, blev trött på hur jobbig publiken var och hur få av de som räckte upp händerna faktiskt var revolutionärer. Revolutionärt att lägga 1400 kronor på en konsertbiljett? Give me a break. Gick till ett kafé på Linnégatan, åt paj och muffin! Försökte förgäves att bli torrare. Tillbaka en stund senare för att lyssna på Amadou och Mariam. Orkade inte så länge, satt och läste resten av tiden. Lerig och dyngsur. Slog ihjäl tid i det fruktansvärda Teliatältet innan My Bloody Valentine. Dog. De spelade såklart inte Sometimes men det hade jag inte förväntat mig heller. Blev inledningsvis glad av att höra slutlåten, You made me realise, men de drog ut på den med ett kanske 15 minuter långt monotont oväsen. Bra spänning till en början, sedan blev det nästan outhärdligt. Kändes som att alla stod som i trans, som att man inte kunde andas. Ljudet var sinnessjukt, hela konserten kändes nästan overklig i efterhand. Mycket mäktigt. Fastvuxen i marken, masshypnos, wtf-miner. Åkte till Trägårn, fortfarnade dyngsur. Såg Let's wrestle, fina som förväntat. Startade trend genom att sätta mig i trappan och lyssna. Drack päroncider, sittdansade, ville skrika hela I won't lie to you. Skulle vilja se dem igen och dansa dumt längst fram. Lyssnade lite på Gang Gang Dance. På toaletten efteråt kände jag mig sjukt malplacerad. Kände mig kort och tjock, hade mörkblå klänning, mörkblå långärmad tröja, svarta strumpbyxor och sjukt leriga tygskor och ful tygkasse. Framför spegeln stod en lång, brunbränd, blond tjej med höga klackar, färgglad, jättekort klänning och mycket smink och fixade sig. Kunde inte ens greppa att vi befann oss på samma ställe samtidigt, obeskrivligt underligt.
Tog spårvagnen hem. Sjukt skönt att komma hem och duscha av sig leran och titta på dum tv.
På söndagen var det grym hotellfrukost igen, sedan åkte vi till Röhsska, mitt nya favoritmuseum. Min fot var lite fuckad av allt gående och stående, haltade mig igenom ändå. Utställning med textilkonstnär, utställning med designföremål från 1850 och framåt. Älskade de beskrivande texterna, så jävla bra och intressanta, älskar hur museet förtydligar sin roll och sitt ansvar och sin verksamhet. Tacka utbildningen för att jag ens är medveten om det och kan uppskatta det. Färglägger en Gaultierklänning, tittar på mina bestick och min skrivmaskin i en monter. Beundrar möbler och formgivning, hinner dock inte äta tacobuffé. Plågsamt mycket höstkänslor på vägen tillbaka.
Buss i nästan två timmar, söt hund som trasslar in sig i stolsbenen. Får asgod mat på kvällen och sover hur länge som helst på måndagen. Snabba stopp på Emmaus och Backlist, sedan hem. Dör av trötthet. Fatta fina familjen som fixat allt åt oss. Puss!

Om att få mail från människor man knappt var varse om fanns.

Det är något speciellt med att jobba kommunalt, något som inte har med lönen eller arbetskamraterna att göra. Det är jobbmailen jag talar om.
Jag blev nyligen varse om att jag har en egen jobbmail (fornamn.efternamn@jobbort.se). Nu försöker jag ta mig igenom 20 sidor jobbmail. Det är helt fantastiskt. Jag önskar jag kunde dela med mig av varje mail, för fortsätter mailen i den här stilen får jag fan snart kramp. Det första mailet i inboxen var från en person som frågade om någon ville ha en palm. Ämnesrad: "En stor palm". I mailet: "Den är typ 2 meter hög och 2 meter bred". Den bifogade filen, en bild på palmen, heter "en_palm.jpg". Alltså, det går inte att hitta på sådant.

Här är några fler rubriker från mailen i min inbox:
Nyhetsbrev från Veberöds medborgarkontor
Tomatplantor bortskänkes - först till kvarn
VB: Agneta går i pension!
VB: Skånemejerierna kvar!
Återlämna!!!!
visning av skor
kylskåpsfynd

Det händer mycket dramatiska saker inom kommunen:
"Vem har (den 3/6) beställt 4 bullar (ost o skinka), 1 kanelbulle och 3 kaffe hos caféet? Fakturan kan inte skickas till skanning innan jag får veta det."
"En flaska kallpressad linfröolja försvann från köket i förra veckan. Vänligen lämna tillbaka denna till mig."
Rafflande fortsättning:
"Tack för den återlämnade flaskan! Hoppas att smakprovet var till belåtenhet, Vem du nu än är! ; )"

Det är svårt att förklara fenomenet med kommunmail. Det är så mycket putslustighet, passiv aggressivitet och själlöshet på en gång. När jag öppnade inboxen och såg att jag hade 20 sidor att gå igenom ville jag nästan ta livet av mig. Förstår ni hur själsdödande det är att läsa 400 mail som handlar om kommunaktiviteter, utvecklingsresor, och "åh nej, datorsystemet är nere igen för femte gången idag - vi har kontaktat it-avdelningen"? Det är så mycket banaliteter och fördummande smörja i min inkorg att jag inte vet var jag ska ta vägen. Ett mail handlar om att man ska använda namnbrickor och ett svar (som antagligen inte skulle varit publikt) skickas ut till avsändaren, där den som mailar i princip säger "du har förstört mitt liv, dra åt helvete". Det är så sorgligt. Det är så mycket tragik mellan raderna, så mycket livströtthet och ångest att jag fan blir alldeles matt. Nästan inget mail handlar om det som rubriken avser, vilket gör att jag måste läsa igenom alla mail för att se så att jag inte missar något. Många mail har inga rubriker alls. Nästan alla mail har bifogade clip art-bilder, putslustiga tecknade skämt, eller extremt fult redigerad text skriven i extra fet, extra stor stil, ibland i någon uppseendeväckande färg.
När jag tänker på att jag antagligen kommer jobba kommunalt och få sådana här mail resten av mitt liv vill jag allvarligt talat bara lägga mig ner och dö.

någon tog ifrån mig all slagfärdighet idag

Jag mötte en tvåårig tjej på gården. Det lilla livet pekade på mig och sade "Hon är tjock". Jag svarade att hon var liten.
Sjukt dräpande comeback.

idag köpte jag en minivattenmelon för elva kronor. score.

På Ica idag gick jag förbi ett ställ med bullar.
De försökte sälja dem under namnet solskensbullar. "Solskensbullarna" var misstänkt lika lussebullar i utseende och färg. På prisskylten hade de patetiskt skrivit dit "Påminner en hel del om lussebullar". Är det inte den fulaste marknadsföringen någonsin?

WADE ROBSON, du är precis så cool som du tror att du är.

Jag har inte So You Think You Can Dance-nördat mig på länge, men det är för att jag tycker att säsongen varit ganska svag hittills. De tjatar mycket i programmet om att det är den starkaste samlingen dansare hittills och hur tekniskt skickliga alla är, men till skillnad från förra året då jag älskade Katie och Joshua har jag inte hittat några direkta favoriter i år. Tycker de flesta dansarna har antingen dansat bra men haft taskiga/tråkiga personligheter, eller haft roliga personligheter och dansat mjäkigt. Koreografimässigt har jag inte heller varit så imponerad, eftersom Nappy-Tabs varit svagare än vanligt och vi inte fått se så mycket Wade. Mia är bra men hennes personlighet är så jävla dryg att jag nästan blir arg bara av att se henne i bild.
Hursomhelst. NU. Igår. Eller i onsdags, när programmet nu än sändes. Då jävlar.
Jag hade inga som helst förväntningar för det var längesedan Wade var med och jag har aldrig gillat just de här dansarna så mycket. Men fan vilket roligt och bra dansat nummer det var. För första gången under hela säsongen blev jag påmind om exakt hur jävla kul programmet kan vara när dansarna och koreograferna klickar och allting bara blir sjukt bra. Programmet har, för mig, inte varit såhär roligt sedan Joshuas, Katies, Marks och Twitchs nummer förra säsongen. (De fyra gjorde i princip alla sina nummer bra). Det här numret är så jävla kul, ni måste titta på det. En och en halv minut av era liv! Titta nu innan onda Fox tar bort klippet från teh internets.

ode to skirt

Skirt, I love you.

Foto: Dorothy Perkins

guilty, dirty - same same

Dvärgen lovade att berätta om sina dirty pleasures men nu tiger han som en mussla. HAHAHA.

you are very uncool, we love that

Det känns som att allt jag försöker skriva får tillvaron att låta sämre än den är. Jag vet inte om det är min sinnesstämning, trötthet eller mitt språk jag bör skylla på. Skolan är slut för terminen, jag har hittills klarat alla kurserna inom mitt program och jag har tyckt att en del varit intressant. Sedan skolan slutade har jag slappat en del, försökt städa, åkt på lite äventyr, spenderat pengar jag inte har, och så vidare. Jag är stressad över gamla skolsaker jag bör och ska ta tag i och andra tråkiga sysslor som gnager, men det är inget som är överväldigande. Bara tråkigt. Det gör det svårt att slappna av, så jag är fortfarande spänd och jag har en konstig dygnsrytm som inte gör en människa glad, allra minst mig själv. Det hade varit bra om jag hade lyckats få ett sommarjobb så att jag hade kunnat ha några bra rutiner (jag vet att rutiner inte är avhängiga ett jobb, men åh ni vet).

Jag har försökt fotografera lite med varierande, mest nedslående, resultat. Det är fantastiskt hur svårt det är för mig att lära mig kameror trots att jag tycker att de är intressanta. Just det tekniska har jag alltid haft svårt för och det gör mig frustrerad när jag måste be Sebastian gå igenom funktioner om och om igen eftersom jag har så svårt att minnas vad alla rattar och inställningar gör. Med digitala kameror är det ganska lätt att testa sig fram och direkt kunna se vad som är fel, men jag vill egentligen lära mig vad jag ska ha för inställningar innan jag tar bilden, inte efter att jag granskat den på en skärm. Jag vet att det inte är en omöjlighet att lära sig så jag förstår inte varför min hjärna envisas med att blockera informationen gång på gång.

Min lilla systerenhet har börjat blogga igen. Senast klarade hon av ett eller två inlägg, men denna gång hoppas jag på större envishet och uthållighet.

Jag fyllde år för över en månad sedan. Jag fick så awesome grejer. Det är hedrande att känna att människor tycker jag förtjänar dem.

Klockan är morgon. Min fina pojkvän äter frukost och lyssnar på fruktansvärd musik, kanske för att retas. Jag ska lägga mig och sova några timmar. Morgonljuset är förförande, jag får se om jag kan somna. Puss.

jag behöver höra något annat än "kolla itunes"

Eftersom jag inte ägnar mig åt påfund som bärbara cd-spelare eller ipods, så skulle jag behöva tips om en digital musikaffär som säljer album i mp3-format, lagligt. Utbudet bör framförallt innehålla ny indie, men om det dessutom finns gammal indie eller soul är det så klart en bonus.

jag dör så hårt av fc, burberry, marni och anthro

multifärgade pärlhalsband


multi beaded necklace @ french connection
foto: french connection


multi jade necklace @ etsy
foto: thaisterlingsilver @ etsy


Clou Strand @ anthro
foto: anthropologie


rondelle rocks @ etsy
foto: ecdesigns @ etsy

halsband som känns som blommor och ballerinakjolar


windflower @ anthro
foto: anthropologie


battement @ anthro
foto: anthropologie


leger comme une plume tulle vintage inspired necklace @ etsy
foto: sbarao @ etsy


chiffon, tulle and cotton rose bib ribbon necklace in cream
foto: bejewelled bespoke @ etsy

stora, tunga


large metal flower necklace @ burberry
foto: burberry


mesh chain with pavé and rhinestone necklace @ ann taylor
foto: ann taylor

rolig


marni
foto: marni

jag skulle dricka hallonsoda varje dag

Det här har inget med något att göra, men jag älskar den här elefantöppnaren.


foto: Roost / Velocity

om man jämför med originalet så var kris version av heartless iaf lyssningsbar.

Fin cover av "Young Turks". Har velat höra den sedan jag såg dem live för några år sedan. Måste ha dåliga bibliotekarieskills eftersom det tog trehundra år att hitta den på the internets (alltså, nu tog det typ tre sekunder, men eftersom jag letat efter den i över två år). (P.s. Har inte ägnat två hela år att leta efter låten. bara slöletat med ett halvårs mellanrum kanske). (P.s. igen: hade jag ägnat två hela år att leta efter låten hade jag nog satsat på något annat yrke). (Tror jag).

Magdalena Ribbing, hjälp mig.

Jag har så himla svårt för hur jag ska förhålla mig till "ska vi gå och ta en öl?". Eftersom jag inte dricker öl, vin eller sprit (dricker kanske en cider, ganska sällan) så vet jag inte vad andra förväntar sig. Det känns lite som att bli medbjuden på fika men vägra äta eller ta en kaffe. Förstår ni vad jag menar? Och jag överdramatiserar nog, det är säkert okej att följa med och typ ta en läsk istället, men det känns samtidigt som ett sådan genrebrott eftersom det inte riktigt är vad som förväntas av en. Många som dricker alkohol blir väldigt förvånade när man säger nej tack och en del blir nästan stötta eller tror att man säger nej för att på något sätt "verka bättre". Jag har så svårt att förstå varför ett nej blir så himla dramatiskt. Gör jag problemet större än vad det är? Är det jag som tolkar andra fel och överanalyserar deras beteende? Är det okej att tacka ja till en öl- eller vinträff och samtidigt inte dricka öl eller vin? Jag förstår att det är själva mötet som är i centrum och att ölen/vinet/whatever oftast snarare bara är en förevändning för att träffas, men är det ändå inte lite weird att tacka ja om man inte tänker delta enligt premisserna? Hjälp!

<3 forever

Hur kan man inte älska människan?

an island of great complexity

Jag behöver en sommarklänning med blommor och blad och små fåglar (inte töntiga fåglar, utan majestätiska eller små, vackert estetiska fåglar). Tyget till den länkade Minimarketklänningen (bild lånad från Mint & Vintage) är perfekt, men om man bortser från att klänningen är löjligt dyr, så är den dessutom ganska åttiotalshopplös i modellen (och lika lång som en lång t-shirt). (Se själva här). Jag tycker mycket om det här tyget också, men modellen i sig är inte så spännande. Jag är även lite förtjust i det art nouveau-aktiga tyget, men jag är inte säker på att en blus är det bästa sättet att använda det på.

Det regnade för några dagar sedan. Jag minns inte exakt när det började, men jag minns den statiska känslan i luften. Den är så jävla magisk och spännande och hotfull och jag blir alltid uppfylld av något jag inte kan beskriva.

Det händer mycket och ingenting. Jag är för upptagen med att titta på löv och blommor och Gilmore Girls (igen) för att orka ta bilder. Jag glömde bort det viktiga ett tag, jag håller fast vid det viktigaste. Jag är ganska dålig men ibland ganska bra. Jag skulle lagt mig för två timmar sedan, men här sitter jag mitt i natten och lyssnar på Glenn Branca. Jag vill gifta mig under i en allé med körsbärsträd. Och ha orange skor. Allisons singout i senaste Amerian Idol var så grymt att jag ville gråta. Min hals är konstig och jag vet inte riktigt varför. Jag har varit på klassfest och överlevt. Jag har haft på mig munskydd och desinficerat mina händer. Jag har varit i skolan i vad som känns som hundra år, men känslan ligger nog en bit från verkligheten. Jag försöker ganska ofta, men kanske inte så ofta som jag skulle kunna. Resultatet är varierande.

Jag är inte tillräckligt trött än.

älskar meningsfulla söndagar

* Fixade ärenden och gick snabbt i affärer.
* Fina Vanessa på operan med fina mamma, Bulle och Dvärgen.
* Asgod mat efteråt (med mamma <3).
* Därefter spontanbio: Watchmen!
* Hemma halv ett på natten. Älskar.

4 yrs

Still love.

jag vet att det här är väldigt töntigt either/or och att viktiga nycklar fattas, men jag är för trött för att komma med någon vettig förklaring

Jag tycker det är så fascinerande med människor som inte kan göra fula miner. Jag vet inte vad det beror på, om det är så att de faktiskt inte vet hur de ska göra för att förvrida ansiktet eller om de är så hämmade och måna om att vara snygga att det blir en fysisk omöjlighet. Det är intressant hursom. Själv är jag givetvis en mästare på att göra fula miner, något jag ärvt från båda mina föräldrar. Jag skulle vilja säga att min syster också är redigt bra på det när hon lägger manken till. Sebastian är ganska värdelös på det, hur mycket han än tycker att han grimaserar händer det liksom inte så mycket i hans ansikte. Nu var jag inne på någon slumpmässigt vald blogg och såg en video på en tjej som försökte. Hon kunde inte, men i hennes fall kändes det mer som att hon inte vågade göra sig själv "ful".
Jag tycker om tjejer som vågar vara fula.

jag kan inte dansa

Idag är jag sjukt retro, nej, det var en lögn eller en överdrift eller en ful omskrivning. Idag är jag 18 år igen, livstrött, livsglad, förtvivlat dålig på deadlines och har känslor i magen.

Min axel värker. Det är nytt, det brukar vara knäet.

med spöken

Jag tyckte jag såg honom förra veckan, men jag får aldrig veta.

Igår fikade jag med människor jag inte känner. Jag var inte mitt mest intressanta jag, men jag var inte heller förlamande nervös - tycker det tar ut varandra.

Idag har vi haft en kort föreläsning om markeringsspråk och datornörden i mig (väl dold, illa utvecklad) jublar.

Jag hittar kjolar nu. Det gör jag alltid när jag inte har pengar!

min kerlek

Ibland blir jag helt överväldigad av kärleken i bröstet. Hur jävla hårt hans leende träffar, hur sinnessjukt det är att någon kan betyda så mycket. Ibland känns det som att jag inte kan andas om han inte är där. Jag kan knappt greppa hur jävla fin han är.

Hej baby, jag älskar dig.

väg 111

Vi var i Höganäs idag och urnsatte mormor. Vädret var fint. Urnan var diskret, sten, såg ut som ett ekollon. Jag tänkte på hur konstigt det är att mormor ligger i den. Hur overkligt det fortfarande känns, både känslomässigt och rent fysiskt. Jag förstår ju hur det går till men det är en sådan underlig känsla.
Det känns fint att veta var hon är nu. Även om jag vet att hennes personlighet inte är i en urna i Höganäs känns det bättre att ha ett ställe att besöka henne på än att inte ha det. (Jag skulle givit det känns som vad som helst för att få sitta i hennes kök och käka mackor och dricka oboy medan hon pratar om sin balkong och påtar runt och matar fåglar, hittar några små smultron på smultronplantan, vänder sig om och bjuder mig på alla och ler. Hon log mycket). Nu åker jag till Höganäs istället, i framtiden. Efter att urnan sänkts ner stod vi och tittade en stund. Det var ett djupt hål och det kändes ganska makabert. De hade lagt en krans runt hålet (det var fint av dem) med grankvistar och blommor och runt hela häcken satt det jättemånga nyckelpigor. Jag har inget specifikt minne av mormor och nyckelpigor, men det kändes ändå stabilt.
Efter urnsättningen tittade vi runt i Höganäs. Jag fyndade lite på Kupan, vi åt mackor och kakor på Kakboden och sedan åkte vi till Höganäsoutleten och kollade på porslin. På väg hem var skyltarna helt fel och jag körde in i ett industriområde. Till slut hamnade vi i Väsby där mamma gick i skolan som liten. Efter ett tag kom vi vidare till väg 111. En bit från Sofiero kom det en väg från höger. Jag åkte rakt fram och bilen till höger (som hade väjningsplikt, mind you) tyckte att det skulle var en bra idé att stå still en stund och sedan försöka svänga vänster, trots att vägen han ville korsa var en 90-väg. Jag lade märke till honom när han stod still och tänkte "okej, bra, han rör sig inte". Sekunden efter gjorde han det, jag trampade på bromsen hårt som fan och tutade. Lyckades stanna innan jag hann köra rätt in i honom. Fy fan vad ont i magen jag fick. En sådan jävla tur att jag 1) inte körde in i den jävla idioten (jag hade kört in framdelen eller kanske förardelen), 2) inte blev påkörd bakifrån (hade inte riktigt tid att kolla huruvida någon var bakom mig eller inte när jag panikbromsade). Gud, jag var så jävla förbannad. Föraren gav mig någon snabb, nonchalant "jaha, den svängen funkade inte"-blick och jag kokade av ilska. Jag var så jävla nära att köra in i honom för att han inte vet vad fan väjningsplikt och avståndsbedömning är för något. Så jävla skärrande. Jag hatar bilister.

Nu är jag i alla fall hemma igen, utan krock, och försöker mig på skolarbete. Inte helt motiverad.

easter pants

Fina, fina påskhelgen.

I onsdags hämtade jag upp mamma och lillasyster och vi hängde på Nova tillsammans. Jag fick strumpbyxor och köpte en mörkblå kofta (äntligen!). Finaste hänget. Efteråt åt vi thaimat med Sebastian inne i stan.
På skärtorsdagen åkte jag, Sebastian och Frö och hälsade på farmor. Det var fint att träffa henne också, det var så längesedan. Vi hängde där en stund och pratade och sedan åt vi grekiskt med mamma.
Långfredag fastnade vi på Nova eftersom köksaffären sålde ut grejer. Vi köade i miljontals timmar och kom sjukt sent hem till Alle och Ella men lyckades ändå hålla igång ett mahjongmaraton som höll på i kanske åtta timmar, inklusive inköpspaus. Så jävla episkt. Jag vann! Vi åt chips, chokladpudding och mahjongkex.
Påskafton hämtade vi upp mamma och Frö och körde hem dem till oss. Mamma hade lagat en massa god mat (lammköttbullar! asgoda tårtbitar från Hollandia!), så vi åt och sedan hängde vi och spelade Retro i några timmar. Det var ganska jämnt men mamma vann till slut. Jag och Frö körde hem henne (fina, fina mamma) och sedan var vi uppe halva natten och tittade på Twilight och käkade godis.
På söndagen slötittade vi på ANTM och åt asgod frukost. Sedan hängde vi hos pappa och åt god mat igen! Potatisgratäng och sallad och rostbiff. Jag dör av all god mat.
Det var fint att hänga och träffa pappa.
Igår (måndags) åkte vi till Helsingborg för att träffa Sebastians mamma och moster. Jag råkade ta fel avfart och hamnade sedan i helvetiska villervallan inne i staden eftersom de stängt av alla stora gator jag känner till. Virrade runt i villakvarteren och kände mig stressad. Vi hittade slutligen rätt, åt lite och åkte vidare till Sofiero. Det var himla fint där, men det känns som att det är ännu finare när det är mer som slagit ut. Älskade vinhuset och alla fotografierna i slottet! Gustav VI Adolf och Margareta verkade så himla jordnära och bra. Hon typ planerade hela trädgården och gick runt och grävde och hade sig. Och fotograferade! Med självutlösaren! Det låter kanske töntigt, men jag älskar att hon fotograferade saker själv och inte bara lät någon hovfotograf ta alla bilder. Jag älskar att de var öppna och lät människor ta del av deras liv. På slottet hade de dessutom konstutställning och jag blev så fascinerad av Nina Bondessons broderier. Denna var lätt min favorit.
Fina helgen!

veckan, veckan

Yay! Jag lyckades få in alla mina bokmärken igen! Lyckan!
Jag var jätterädd att de försvunnit efter att Sebastian crashat datorn och Richard installerat ett nytt operativsystem, men jag lyckades hitta rätt fil och nu är allt som det ska vara. Med bokmärkerna i alla fall.

Det har varit en ganska produktiv vecka, jag har fått skrivit färdigt artikeln och blivit godkänd, har städat och diskat (först genom förhalning, sedan pga besöksstress) och vi är inte helt färdiga men det har blivit mycket bättre och det känns bra. Igår hade vi Robocopmaraton som fallerade och utvecklades till allmänt finhäng och idag har jag visserligen sovit alltför länge men som sagt också lyckats rädda mina bokmärken.

I veckan peppar jag hårt på:
mer städning
läsning
mahjongmaraton
påsk
hänga med familjen

how does it feel?

Det går verkligen i vågor. Jag väntar på att sköta skolan-vågen ska återkomma. Gärna idag, så att jag hinner skriva klart artikeln.

I torsdags såg jag High Places med Sebastian. De var asfina och älskvärda och gjorde mig nästan konsertpepp igen. I lördags gick jag på Bob Dylan med mamma. Jag har inte lyssnat så mycket på honom, men att uppleva så stora konserter (stora som i så många åskådare) är en ganska speciell känsla. Jag tycker om den, den där känslan av masspsykos. Jag blir både förförd och förfärad. Dylan var väldigt fåordig och tyckte inte om att spela låtarna som de brukar låta. Jag hatade att höra Just like a woman. Jag tyckte om att höra All along the watchtower, men jag tänkte ändå att det mer lät som en Hendrixcover än en Dylanlåt (ja, jag vet, töntigt, whatever). Finast var att vara där med mamma, och känslan när hela arenan var nersläckt och fotoblixtarna bland publiken rörde sig som elektriska impulser. Fantastiskt. Jag önskar att jag fotograferat något under de två konserterna.

Under veckan som gått har jag sett de tre första (som i äldsta) Star Wars-filmerna för första gången. Jag har undvikit dem tidigare eftersom det jag sett av dem har varit så jävla tråkigt. Nu såg jag dem med Basse och jag måste säga att jag fortfarande tycker de är tråkiga. Dels fullkomligt hatar jag alla fula varelser (speciellt i Return of the Jedi, fy!), dels är det stört omöjligt att stå ut med någon karaktär i mer än fem minuter (möjligtvis undantaget R2D2, Darth Vader och Wicket, men det de kan också vara väldigt töntiga och platta). Det finns så många logiska luckor att min hjärna blir förbannad, det finns så många fula effekter, töntigheter och cheesy repliker att jag blir lätt illamående. Men för att sluta vara så negativ ska jag lista några bra saker:

1) Wicket är så rolig. (jag försöker undvika att tänka på vad som döljer sig under pälsen)

2) Den lätt illamåendeframkallande känslan när rymdskeppen åker jättesnabbt och väjer för asteroider och sådant.

3) Lukes transformation från töntig valp till psykotisk jedi (från The empire strikes back till Return of the jedi).

4) När en ond gubbe går till Darth Vader och ber om ursäkt för att han fuckade upp trots att han vet att han kommer dö när han erkänner att han begått ett misstag. (minns inte vilken film, första eller andra?).

5) När Yoda säger att det inte finns några försök. (Det är extremt töntigt också, men jag tyckte om det).

6) Jag tycker Harrison Ford spelar ganska passande.

Jag måste lista några fler dåliga också:

1) CP-30 är så jävla irriterande (jag vet att han inte heter så, men det är det jag alltid kallat honom).

2) Darth Vader låter inte tillräckligt ond.

3) Chewbacca. Han bara går och ångestgnäller hela tiden.

4) Yoda. Jag borde gilla honom eftersom han är quirky och sneaky (luriga gubben!) men han är alldeles för störig för att jag ska stå ut med honom.

5) Luke tappar en hand och får en robothand som ser ut som den vanliga. HAHAHAHAHAHAHA. Det är så onödigt. Och de fruktansvärt plågsamma dans- och sångscenerna hos Jabba the Hutt i början av Return of the Jedi. Jag har inte sett något värre på mycket, mycket länge.

6) Jag kan inte sluta tänka på att Han Solo känns som typen som skulle misshandla sin flickvän/fru om hon "kollade på en annan kille lite för länge".

Det var det jag hade i huvudet just nu. Jag har nog glömt en del.

För övrigt letar jag efter en perfekt vardagsklänning och ett par sköna, svarta t-bar flats. Det går inte särskilt bra.

pepp deluxe

Lördagen: så gött igår att komma hem efter en fin heldag och en del bilkörande och ändå orka laga riktig mat. Det väckte peppen i mig! Tyvärr har jag varit heltrött sen dess.

I lördags åkte vi från Halmstad till Båstad och åt lunch på värsta fancy restaurangen. Maten var sjukt god! Salladsbordet var fantastiskt! Utsikten! Till efterrätt: ananas, melon och jordgubb! Jag dog matdöden lite, var så mätt och allt var så gott! Vi åkte vidare till en outlet och fick asfina golvkuddar med tyg av Viola Gråsten. Älskar. Fick underlägg också, i samma tyg. Det kanske blir lite väl matchigt, får se. Det är plågsamt uppenbart att vi behöver en ny matta framför soffan i alla fall. Den vi har är mammas gamla IKEA-matta i typ blekta pasteller. Den är antagligen äldre än vad jag är och jag har haft den på mitt rum så länge jag kan minnas. Nu ligger den som sagt i vardagsrummet och känner sig malplacerad. Jag tycker om den och vill ha den kvar, den måste bara ha ett bättre ställe att ligga på.

Jag såg senaste Gossip Girl igår (sen, ja, mycket att göra). Vanessa hade så fina kläder för en gångs skull! Jag tyckte jättemycket om både klänningen och halsbandet (otydlig bild här). Måste vara sjukt skönt att slippa ha på sig alla hemska neonkläder jag tycker de kastar på henne.

Ooh, nu blev jag helt klädpepp. Hittade jättefina skor här: Marais USA. Skor som godis! Mercer! Mulberry! I nude och easter! Och Irving i alla fina juvelfärger! Oooooh!

I know I'm the one you need

foto: Sebastian

Jag har så mycket att göra att jag kreverar.

varför har människor på sig skinnbyxor? varför, varför, varför?

Söndag:

+ Hängde med mamma, åt god mat och såg på film. Mamma är finast <3.

- Vaknade för sent och fick inte något vettigt uträttat trots att jag hade tid och jättemycket att göra.

det finns för många dumma saker att ha som rubrik, jag kan verkligen inte välja

Gårkvällen var finaste fina med bästa människorna, godis, Super Mario - the Lost Levels och allmän dryghet, kärlek och flamsighet.
Idag är mitt huvud mushy och jag samlar besatt bilder att hjärta.

clothe me!

Jag har ebayat rosa kjolar. Två stycken, närmare bestämt. Jag har en rosa kjol som jag aldrig använder så det är i all sin rätt att vara skeptisk till denna utveckling.

Jag har försökt börja använda pasteller mer. Jag var inte förtjust i pasteller innan men det har börjat växa fram nu. De får gärna kännas lite smutsiga, som gammelrosa och ljust blågrå. Päronglassgrön har jag älskat länge.



Coströja från i vintras. Älskar femtiotalskänslan och de aprikosa prickarna.



Stickad rosa/beige tröja med strålar.



Fluffärmslinne från Topshop. Jag får någon knasig 20/30-talskänsla av det som antagligen snarare grundar sig i fantasier än fakta.



T-shirt i gammelrosa (check) med knytrosett (check).

Jag köpte en svart tröja för några dagar sedan och kände mig nästan lite ledsen. Känner inte igen mig själv i det. Har nästan alltid svarta ben (ja, alltså svart på benen) och jag känner mig inte riktigt bekväm i det heller, men jag hittar inget bättre. Vill bara ha färg nu. När jag såg en helt svartklädd tjej förra veckan kunde jag inte riktigt uppskatta enhetligheten, jag tänkte mest att hon såg ut som en vandrande begravning. Visserligen hade hon inte spännande skärningar eller strukturer vilket gjorde det intressant heller, men ändå. Jag brukade uppskatta det enkla och vackra i helsvart. Nu känner jag inte alls för det.



Jag gillar pärlkanten, även om två av tröjorna egentligen är för mörka för mig just nu. Jag får fina associationer av pärlkanten. Jag kom att tänka på det innan idag när jag tog fotografier av tröjorna jag gillar (det blev bara tröjor tydligen). Varför jag tycker om de saker jag tycker om. Det handlar om känslan jag får, vad jag associerar till, om strukturer och skärningar. Ibland handlar det om enkla saker, som färg. Jag gillar päronglassgrönt just nu och därför köpte jag både ett linne och en kofta i den färgen. Jag vet inte om jag gillar den på mig själv senare, men det får vara. Nu är nu.



Jag gillar som sagt ljusgrönt väldigt mycket just nu. Jag tyckte om spetsmönstret också. Det känns mer virkat, kanske. Jag vet inte. Jag fick lite antika Grekland-vibbar av det, på det bra sättet. (Ungefär som av det här armbandet). Jag kan inte förklara det, jag kan oftast inte det, det bara känns.

En annan sak jag märkte idag är hur mycket jag tydligen tycker om randigt. Jag ser mig egentligen inte som en tjej som gillar randigt, men tittar jag i garderoben gör jag bevisligen det ganska mycket.



Polkagrisrandig, mjuk och gosig.



Likadan modell fast mintgrön och gosig.

Förutom färger är det strukturer. Jag använder inte så mycket tröjor med roliga strukturer, jag har någon t-shirt med en fin kant som ger mig origamivibbar (mer origamivibbar på kläder, tack!), annars är det ganska vanligt med släta bomullsplagg. Jag älskar dock det här linnet:



Jag får lite freaky Ernst Haeckel-referenser av det (tänker på hans Art forms from the ocean, har den från en gammal bokrea, asfin). Jag tycker så mycket om mönstret och den uppbyggda strukturen. (Dessutom älskar jag mörkblått, trots att det bevisligen inte är en pastellfärg).

det är ganska mycket headdesk nu

Jag lyckades vakna en halvtimme efter att jag borde. När jag precis ska gå ut genom dörren, redan försenad, kommer jag på att jag inte renskrivit mötesanteckningarna från i fredags. Anteckningarna behövs inför gruppmötet på fredag och det är dåligt att jag inte skickat dem redan samma dag som förra mötet (fredags). Givetvis har det helt fallit mig ur skallen att det var något jag behövde göra. Eftersom hela gruppen påverkas måste jag ta tag i det först, vilket innebär att jag missar den första föreläsningen. Det får mig att må lite dåligt för jag ville verkligen gå. Jag är dock säker på att jag kan läsa in det som sägs ändå. Tillråga på allt har jag sovit kanske fyra timmar och misslyckats med att göra något vettigt tiden jag var vaken innan jag lyckades somna.

Jag trivs inte i den här situationen. Fattar inte att jag glömde renskriva anteckningarna.

grass

Jag älskar att gå in på fina bloggar och läsa så knäckande fina saker, formulerade i all sin vardaglighet. Då blir jag så himla glad av mänskligheten. Jag skulle vilja länka men jag klarar inte av att personen ser att jag länkar och kanske går hit och ser min tråkiga blogg och min tråkiga smak och hej, det är inte så emo som det låter.

Jag ska egentligen försöka skriva på artikeln men det går ju sådär. Kan jag skjuta upp det så gör jag ju som bekant gärna det. Jag försöker peppa med smoothie och Högaborgare (från Ebbas) men det hjälper inte så värst.



I fredags åkte körde jag och Sebastian till Helsingborg på utflykt. Vi strosade runt, fikade på Ebbas fik (och köpte med oss kakor, därav Högaborgaren) och gick i affärer. Det var fint, även om Helsingborg är sjukt kallt eftersom det ligger precis vid havet. Vi stod bakom Dunkers och tittade ut i hamnen och det var bara ett så fint ögonblick.

På lördagen ägnade vi åt oss den episka loppisrundan med Alle, Ella och Hannah. Jag scorade inte så grymt men fick med mig ett porslinsrådjur och ett gult glasfat. Vi åkte runt halva Skåne kändes det som, men vi hamnade i alla fall i Dalby, Genarp, Sjöbo och sedan Malmö. Efteråt besökte jag farmor med Sebastian och min lillasyster, sedan blev det hemfärd och galna Let's tap hos Dvärgen i timmar.

I söndags kom mamma hit och kollade på film. Det var så fint att få hänga med henne. Vi åt middag, popcorn och såg kostymfilm.

Idag har jag inte gjort mycket. Jag fick hem ett fint linne, likadant som min syster har. (HEJ JULIA JAG HÄRMADE DIG!). Jag ska fotografera kläder så fort jag är hemma när det är fint ljus (det var för mörkt och regnigt idag).

Veckan är stressig. Om åtta timmar är det skola och på torsdag är det Animal Collective.

När jag steg ur bilen igårkväll, strax efter 22, luktade det regnig sommarkväll. Jag längtar.

jag drömmer om porslin

Jag började kolla porslin på internet och fastnade återigen för några serier av Stig Lindberg. Jag tror jag varit inne på dem tidigare och glömt bort dem lite, men nu blossade min kärlek upp igen.

Alla bilder från Markka.

Pynta:




Linnea:



Pall:

provrörsmjölk

Det kan ha varit eftermiddagens föreläsning om beståndsutveckling vid bibliotek (till exempel gallring), som gjorde att när jag nu satte foten i bokhandeln för första gången sedan rean började INTE köpte ett antal jättestora och tunga böcker man kan bläddra i. Jag menar, behöver jag fler hyllvärmare? (HEJ BIBLIOTEKARIESLANG). Det fanns ändå två - om posters - som fångade mitt intresse lite smått sådär, men jag kände ändå NÄE. Jag har stora, fina böcker hemma. Finare till och med. Jag hade ju inte tvekat om det var fina fotoböcker eller jag haft obegränsat med utrymme (typ en egen depå, hahaha) men nu har jag ju inte det. Jag har en bokhylla. EN. Sedan har jag böcker att fylla minst en hylla till, om inte mer. Detta är för att jag är selektiv och försöker låna mycket. Heh. Så jag köpte inga böcker.
Däremot fick jag presenter från bästa pojkslemmet!



För övrigt har vi fått tillbaka vår tv. OH THE JOY!

jag hoppas

Ont i magen varvat med ostbågar. Händelserna orelaterade.

Skulle behöva öppna bröstkorgen men hårt virade tygstycken yrkar på förbud.

Mamma bjöd mig på Bullen. Jag åt köttbullar. Det var gott, men de var såklart inte lika goda som hennes.

Jag älskar. Idag, för alltid.

världen är för liten

Jag måste vara världens sämsta på att hitta flygbiljetter. Varje gång jag kollar hittar jag bara tur och retur för absurda summor som 15 000 kronor per person. Vill någon aktivera en passande aspergare?

Det är ju himla typiskt att jag börjar bete mig som ett retard så fort jag ställs inför en skoluppgift. Är så jävla trött på att känna mig otillräcklig när jag egentligen vet att jag inte är det. Ändå beter jag mig som ett barn och försöker hellre inte alls än försöker och misslyckas. Jag kommer ingenvart och det är så korkat.

Jag har suttit hela natten och brottats med min inbillade otillräcklighet. Jag är trött. Detta är inte kul. Vill skala av lager. Funderar på att projektblogga som mitt bättre jag istället, annorstädes. Samtidigt känns det som lurendrejeri från mitt håll.

Sebastian sover i soffan. Han gör det när jag är uppe hela natten och försöker skriva, för att vara närmare. Mitt hjärta spricker.

orka snö

1) Hej fina mahjongisar! Mongojongisar! *trött*

2) Fått en chans till, dålig på att ta den (=retard).

3) Det finns en Naked Juice Bar (världens dummaste namn) i vårt närmaste köpcentrum. Jag antar att säljidén är något hippieaktigt med naturlighet och inga tillsatser och så vidare. Tidigare har de bara säljt isdrycker, typ frukter och juicer och is körda i en matberedare. De har faktiskt inte varit så goda. Nu har de dock börjat med smoothies, och herregud vad god jordgubbssmoothien är. Den smakar precis som milkshake! Fast den är typ nyttigare! (Ingen glass i, i alla fall). Den är verkligen asgod men den är också asdyr och dessutom är det såklart yoghurt i den vilket jag egentligen inte tål så bra (har offrat mig två gånger ändå). Jag ville inget mer med det här förutom att säga att jag vill kunna göra en egen lika god.

4) Jag pratade med en klasskompis/arbetskollega idag. Vi pratade inte länge och inte om något personligt, mest skolan, men det var lite fint ändå. Att prata. (Nu låter det som att jag aldrig pratar med någon, men grejen är att jag typ aldrig pratar med tjejer längre för tjejer gillar inte mig. Och det låter ganska cp att säga sådant men jag har så himla svårt att hitta tjejer som funkar att umgås med nuförtiden. Jag vet inte riktigt vad jag gör fel).

5) Jag behöver lära mig att sminka mig. Om inte annat än för att kunna.

6) Jag köpte en polkagrisrandig t-shirt igår som är fin och mysig. Tjejen i kassan hade en likadan på sig och jag hatar verkligen att handla då. Det känns så efterblivet. Varför gör det det? Det är inte så att tröjan är unik, och det är jag fullt medveten om, men det är bara något med grejen att hon har en likadan på sig när jag köper den. Som att hon utgår från att jag köper den bara för att "den är så snygg på henne". (Det var den inte, för övrigt). Är det bara jag som tycker detta är jobbigt?

7) Snön gör mig deprimerad.

8) Jag är så loppispepp att jag exploderar.

*vet inte vad jag ska ha på mig heller*

Jag är för trött för att stå upp.
Bah hej, jag ska ta mig igenom en arbetsdag. *vekling*

all along she was my home

Jag är i vallgraven.

Det här är helt galet vackert. Jag önskar bara att det inte varit några människor där.

Idag köpte jag randiga tröjor Rusta. Jag kände mig fyndig och skabbig på samma gång. De var dock väldigt snygga, de såg ut precis som tröjor från Polarn o Pyret fast med 3/4-ärm och små axelknappar. Vad är bättre än ränder och axelknappar? Jag köpte en classy (BÄSTA ORDET!!!!!) t-shirt i blekrosa med svart kant och rosett också, för att väga upp det (inte från Rusta, hehe). (Alltså, den var från H&M, så det är ju inte Chloé/Chanel/insert valfritt asdyrt märke-classy, men stilen liksom!).

Jag hängde med min mamma och min syster idag, de kom till Lund. Det var fint. Jag älskar mamma så sjukt jävla mycket. (Jag älskar givetvis min syster sjukt jävla mycket också men hon var lite bråkig idag och då är inte KÄRLEK det första man tänker på). Nu blev det här väldigt personligt men det är väl skitsamma. Alltså, nu hamnar jag i lovemode. Jag älskar hela min familj och släkt och vänner och hela faderullan (första och sista gången jag använder det fula ordet, promise), men jag vet inte, det var bara fint idag liksom. Och vissa dagar bara spränger det extra mycket i bröstkorgen av kärlek när man tittar på dem man älskar.

my head, lost in the wild

Jag har hittat nya Beirutlåtar (rättare sagt: gamla låtar jag inte visste om förrän nu). Jag har varit ett dåligt och ouppmärksamt fan, märker jag. Jag är alldeles för trött för att vara uppe men jag blir så glad av att lyssna. Och "Venice" från nya EP'n är fantastisk. (Dock lärde jag mig för två timmar sedan att låten är två år gammal. Hoho).

Jag tänker gå och lägga mig nu (06:58) och hoppas på styrka att gå upp senast 11. Hahahaha.

zach condon, du sjunger så jävla vackert <3

Jag har blivit lite ebaycrazy, sitter och letar efter kjolar och klänningar alldeles för länge. Jag har varken tid eller råd egentligen vilket givetvis gör det hela till en oemotståndlig, eskapistisk företeelse.

För övrigt gör jag inget av nytta. Drömmer om att se Beirut i Paris men det är slutsålt. Finns fortfarande chans i London. Vet inte om jag har skola, etc, men jag känner lite att det KVITTAR och att jag bara måste ta mig dit.

jag fattar inte grejen med de där sandaletterna från balmain med nitar och stenar. de är ju sjukt fula! de ser ut som skor från glitter skulle sett ut

Jag gör inte det jag ska lalala. Dygnet har för få timmar, jag har alldeles för många undanflykter. Min layout är ful - straffet för att jag aldrig lärt mig html. Måste lära mig allt, sluta förlita mig på andra. Själv är bäste dräng. Jag måste ta in kunskap inför imorgon men är alldeles för trött för att ens kunna låtsas fungera. Behöver sova mycket för att bli pigg - hinner inte ta in kunskap innan gruppmötet - problem uppstår. Jag hoppas att jag kan resa mig ur sängen efter fem timmars sömn. Jag vet ärligt talat inte om det är en möjlighet.
Min hjärna fungerar inte. Jag stimulerar den för lite och skäller för mycket. Den vill inte längre.

Jag förlorade en auktion med en asfin klänning för att datorn hängde sig. Jag hittade ett par fina skor som skulle passa men de var redan slutsålda. Jag vet att kläder inte är hela världen, men ibland är det lättare att låtsas att de är det så att man slipper tänka på det som är jobbigt på riktigt.

Sebastian är så sjukt jävla söt när han somnar i soffan. Han lyfte sömndrucket på huvudet innan - förmodligen sov han fortfarande - och gav ifrån sig ett ljud. Han såg ut som en drogad kattunge. Jag älskar honom.

wish for something special

* Jag har fått hem två kjolar jag köpt via ebay. Den ena var okej, den andra var ful och fel. Blir så trött.

* Har blivit besatt av Ballerina choko. De är helt fantastiska, mycket godare än vanliga Ballerina. Smakar bränd choklad. SÅ JÄVLA GODA.

* Människor jag är så jävla trött på: Kate Moss, Agyness Dean.

* Den här klänningen och det här linnet gör mig peppad på droppar på kläder! Jag tror jag måste trycka en tröja med droppmönster.

* Jag är uppe alldeles för sent.

* Fortfarande ingen tv.

det kanske inte märks, men jag var faktiskt i tid imorse.

3-åriga Anna och 22-åriga Anna bråkade imorse.
Anna 3: Jag vill inte till skolan. Jag är trött. Jag behöver sova. Och äta. Och göra annat.. typ äta godis. Och äta. Och läsa. Och sova. Och sitta framför datorn i några timmar.
Anna 22: Men gud, lägg av.
Anna 3: Det är sant! Jag behöver.. städa också. Och oj, nu har jag suttit vid datorn så länge att jag kommer att komma försent OCH JAG HAR INTE HUNNIT ÄTA FRUKOST.
Anna 22: Du äter aldrig frukost. Skärp dig och klä på dig.
Anna 3: Gnäll. Jag hatar att komma försent! Det är oartigt! Det är bättre att inte gå alls. Jag kan läsa hemma istället!
Anna 22: Eh, hur ofta gör du det? Det är ditt eget fel om du kommer försent. Du får ta det. Klä på dig nu.

jag förstår inte dealen med alla klumpiga och kantiga skor från acne

Det var en himla fin söndag med fint sällskap och kakor och jättelång mahjongsession! Jag vill upprepa det vinnande konceptet snarast.

Måndagen har varit trög och jag somnade på studiebesöket. Det är inte populärt.

Jag har fastnat lite framför Asos. Helt plötsligt talas det inte om Asos längre. Har alla tyst kommit överens om att Asos är dåliga utan min vetskap? Jag tycker fortfarande de har fina grejer ibland. Jag hittade jättemånga skor till exempel som jag tycker att ni ska köpa:

* Alla bör äga ett par rödglittriga ballerinaskor någongång i sitt liv. Jag har inga än, men den dagen kommer.

* Fina silverballerinas med knyt.

* Finaste sandalmodellen! Tyckte bäst om de vita, men de gula var också fina.

* Ballerinaskor med stor rosett. Rosa och röda!

* Jättefina blå sandaler med 40-talskänsla. Två blå nyanser och ankelrem. Kan inte vara fel.

Jag hittade en jättefin väska jag ville ha också. Jag tror inte riktigt jag har råd med den, fast den är verkligen himla fin och mönstret gör mig så glad! Jag ska fundera lite och återkomma.

bedroom dancing!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är lördag men känns inte så. Jag gör inte det jag ska men whatever. Det snöade innan och jag peppar på regnbågar och att ligga utslagen i gräset och saft och kubb och mahjong och kanelbullar (alltid! alltid! alltid!) och vita tygskor (för första gången ever, tror jag). Körsbärsblommor! Polaroid!

Jag har kommit halvvägs genom Försoning och funderar mest på hur korkat det var att se filmen först. Allt jag kan tänka på är den gröna klänningen och hur jävla snygg James McAvoy är när han ser svår ut. Han är en av mina hemliga crushes (de få andra får nog vara hemliga FOR EVER). Och åh gud - när Cecilia och Briony ligger i gräset och när Robbie försöker skriva och lyssnar på La Bohème. Jag minns knappt scenerna alls, jag minns bara känslan av dem. Måste se om filmen för att se om de var bra eller om min hjärna luras.

Jag försöker göra en spotifylista åt min syster men kommer ingenvart. Det är 2009 och jag vet inte vad jag tycker om.

följetong: fruktväskor

Tacky hjärtformad jordgubb.

Tacky äpple.

Tacky ananas.

over and over

* Min kropp tror att klockan är 21 och inte 23.30, vilket gör det besvärligt att gå och lägga sig och orka gå på föreläsning tidigt imorgonbitti.
* Jag bjöd alldeles för mycket på en väska på ebay och VANN DEN INTE. Så fungerar det.
* Gjort ett asfint paket till min syster. Orkade såklart inte fotografera.
* Funderat hela dagen på hur mycket jag tycker illa om mitt hår just nu och vad jag kan göra åt det. Till stor del handlar det om att:
1) Mitt hår är inte rött längre. Herregud vad jag inte känner mig som mig själv i min naturliga hårfärg (väldigt emotonårstöntigt att säga, but oh so true).
2) Jag har en gigantisk halsduk som jag virar runt halsen och låter håret ligga kvar under. Det funkar. Fast så fort jag börjar röra på huvudet lägger sig håret utanpå halsduken istället och ser platt och dumt ut och allt blir bara fel. Fluffigheten finns inte där längre och håret ligger liksom som ett täcke över axlarna. DET ÄR SÅ FULT. Jag tänker mest att jag vill klippa av allt eller att jag måste få det att bli aslångt så att jag kan ha knasiga håruppsättningar. Jag vet inte riktigt. Jag har aldrig haft väldigt långt hår, som längst kanske en decimeter längre än nu, och jag tror att det är mest för att jag inte passar i det. Jag passar bäst i fluff, men det är för långt för att bli bra fluffigt nu (och dessutom bråkar det om fluffheten och lägger sig platt istället) och det är för kort för att duga till något annat. Detta är inte en bra längd på mig men jag vet inte vad jag ska göra åt det.
3) Får jag nämna igen hur mycket jag avskyr att inte ha rött hår? Tack.
* Jag gjorde ganska mycket fram till typ klockan 18 men det kändes ändå som att jag knappt gjort något alls.
* Fancy pinata!

sebastian gav mig världens finaste rosa ranunkel. försöker desperat hålla den vid liv.

Jag hamnade i t-shirtpeppläge för några dagar sedan och beställde tröjor från vad jag trodde var en eminent t-shirtsida halv fyra på morgonen. Efter några dagar fick jag beskedet att tröjorna var slutsålda men att jag kunde byta dem mot några andra. Jag valde ut två andra och fick precis höra att en av dem (den finaste) också var slut. Peppen fallerade. Det är synd, deras tröjor var helt klart roligast och jag är inte riktigt på humör för H&M- eller Threadlesstönteri. (Alltså, Threadless kan ju vara himla gulliga, men det är just gullig jag vill undvika just nu. Det och allt som gör att man associerar till metal och hipsters. Förstår ni hur få snygga tröjor det finns kvar då?). Till saken hör ju också att jag i princip aldrig bär t-shirts med tryck längre. Jag kan inte minnas när det hände senast. Jag gjorde tröjor själv ett tag och jag borde kanske börja igen, men jag vet inte.

Idag var vi på IKEA och köpte förvaringslådor till kläder samt annat nyttigt och tråkigt. Efteråt lade jag ut en löjlig summa på sjukt fina, runda lådor från en affär inne i stan. Prickiga med randigt lock, ljusgröna och vita! Köpte tre i olika storlekar. När de står på varandra ser de ut som en fantastisk prinsesstårta. *älskar* Köpte de största storlekarna, så de får stå på golvet bredvid bokhyllan. Har redan börjat stoppa ner väskor och börsar. Lär fylla dem ganska snabbt.
På IKEA åt jag en jättegod cheesecake med päron och kardemumma. Den var väldigt söt och men hallå, päron och kardemumma! Bästa ever.

Jag är ganska trött och skulle lagt mig för längesedan. Har en stressig vecka och kommer inte hinna allt jag borde göra. Har inte ens hunnit se senaste Gossip Girl än :(

you don't need to be so honest

Det var ett tag sedan jag fick ihop en månadsskiva. Jag har inte kommit igång igen, egentligen, men jag har lyssnat lite mer på musik sedan jag skaffade Spotify så jag tänkte lägga upp en låtlista med några låtar jag lyssnat på i januari (de är alla äldre än så eftersom jag tagit många från årsbästalistor). Inget är nytt alltså, men i alla fall. Här är en del av mitt januari:

no one does it like you/jan09.

the people i'm not