how does it feel?

Det går verkligen i vågor. Jag väntar på att sköta skolan-vågen ska återkomma. Gärna idag, så att jag hinner skriva klart artikeln.

I torsdags såg jag High Places med Sebastian. De var asfina och älskvärda och gjorde mig nästan konsertpepp igen. I lördags gick jag på Bob Dylan med mamma. Jag har inte lyssnat så mycket på honom, men att uppleva så stora konserter (stora som i så många åskådare) är en ganska speciell känsla. Jag tycker om den, den där känslan av masspsykos. Jag blir både förförd och förfärad. Dylan var väldigt fåordig och tyckte inte om att spela låtarna som de brukar låta. Jag hatade att höra Just like a woman. Jag tyckte om att höra All along the watchtower, men jag tänkte ändå att det mer lät som en Hendrixcover än en Dylanlåt (ja, jag vet, töntigt, whatever). Finast var att vara där med mamma, och känslan när hela arenan var nersläckt och fotoblixtarna bland publiken rörde sig som elektriska impulser. Fantastiskt. Jag önskar att jag fotograferat något under de två konserterna.

Under veckan som gått har jag sett de tre första (som i äldsta) Star Wars-filmerna för första gången. Jag har undvikit dem tidigare eftersom det jag sett av dem har varit så jävla tråkigt. Nu såg jag dem med Basse och jag måste säga att jag fortfarande tycker de är tråkiga. Dels fullkomligt hatar jag alla fula varelser (speciellt i Return of the Jedi, fy!), dels är det stört omöjligt att stå ut med någon karaktär i mer än fem minuter (möjligtvis undantaget R2D2, Darth Vader och Wicket, men det de kan också vara väldigt töntiga och platta). Det finns så många logiska luckor att min hjärna blir förbannad, det finns så många fula effekter, töntigheter och cheesy repliker att jag blir lätt illamående. Men för att sluta vara så negativ ska jag lista några bra saker:

1) Wicket är så rolig. (jag försöker undvika att tänka på vad som döljer sig under pälsen)

2) Den lätt illamåendeframkallande känslan när rymdskeppen åker jättesnabbt och väjer för asteroider och sådant.

3) Lukes transformation från töntig valp till psykotisk jedi (från The empire strikes back till Return of the jedi).

4) När en ond gubbe går till Darth Vader och ber om ursäkt för att han fuckade upp trots att han vet att han kommer dö när han erkänner att han begått ett misstag. (minns inte vilken film, första eller andra?).

5) När Yoda säger att det inte finns några försök. (Det är extremt töntigt också, men jag tyckte om det).

6) Jag tycker Harrison Ford spelar ganska passande.

Jag måste lista några fler dåliga också:

1) CP-30 är så jävla irriterande (jag vet att han inte heter så, men det är det jag alltid kallat honom).

2) Darth Vader låter inte tillräckligt ond.

3) Chewbacca. Han bara går och ångestgnäller hela tiden.

4) Yoda. Jag borde gilla honom eftersom han är quirky och sneaky (luriga gubben!) men han är alldeles för störig för att jag ska stå ut med honom.

5) Luke tappar en hand och får en robothand som ser ut som den vanliga. HAHAHAHAHAHAHA. Det är så onödigt. Och de fruktansvärt plågsamma dans- och sångscenerna hos Jabba the Hutt i början av Return of the Jedi. Jag har inte sett något värre på mycket, mycket länge.

6) Jag kan inte sluta tänka på att Han Solo känns som typen som skulle misshandla sin flickvän/fru om hon "kollade på en annan kille lite för länge".

Det var det jag hade i huvudet just nu. Jag har nog glömt en del.

För övrigt letar jag efter en perfekt vardagsklänning och ett par sköna, svarta t-bar flats. Det går inte särskilt bra.