Jag har försökt börja använda pasteller mer. Jag var inte förtjust i pasteller innan men det har börjat växa fram nu. De får gärna kännas lite smutsiga, som gammelrosa och ljust blågrå. Päronglassgrön har jag älskat länge.
Coströja från i vintras. Älskar femtiotalskänslan och de aprikosa prickarna.
Stickad rosa/beige tröja med strålar.
Fluffärmslinne från Topshop. Jag får någon knasig 20/30-talskänsla av det som antagligen snarare grundar sig i fantasier än fakta.
T-shirt i gammelrosa (check) med knytrosett (check).
Jag köpte en svart tröja för några dagar sedan och kände mig nästan lite ledsen. Känner inte igen mig själv i det. Har nästan alltid svarta ben (ja, alltså svart på benen) och jag känner mig inte riktigt bekväm i det heller, men jag hittar inget bättre. Vill bara ha färg nu. När jag såg en helt svartklädd tjej förra veckan kunde jag inte riktigt uppskatta enhetligheten, jag tänkte mest att hon såg ut som en vandrande begravning. Visserligen hade hon inte spännande skärningar eller strukturer vilket gjorde det intressant heller, men ändå. Jag brukade uppskatta det enkla och vackra i helsvart. Nu känner jag inte alls för det.
Jag gillar pärlkanten, även om två av tröjorna egentligen är för mörka för mig just nu. Jag får fina associationer av pärlkanten. Jag kom att tänka på det innan idag när jag tog fotografier av tröjorna jag gillar (det blev bara tröjor tydligen). Varför jag tycker om de saker jag tycker om. Det handlar om känslan jag får, vad jag associerar till, om strukturer och skärningar. Ibland handlar det om enkla saker, som färg. Jag gillar päronglassgrönt just nu och därför köpte jag både ett linne och en kofta i den färgen. Jag vet inte om jag gillar den på mig själv senare, men det får vara. Nu är nu.
Jag gillar som sagt ljusgrönt väldigt mycket just nu. Jag tyckte om spetsmönstret också. Det känns mer virkat, kanske. Jag vet inte. Jag fick lite antika Grekland-vibbar av det, på det bra sättet. (Ungefär som av det här armbandet). Jag kan inte förklara det, jag kan oftast inte det, det bara känns.
En annan sak jag märkte idag är hur mycket jag tydligen tycker om randigt. Jag ser mig egentligen inte som en tjej som gillar randigt, men tittar jag i garderoben gör jag bevisligen det ganska mycket.
Polkagrisrandig, mjuk och gosig.
Likadan modell fast mintgrön och gosig.
Förutom färger är det strukturer. Jag använder inte så mycket tröjor med roliga strukturer, jag har någon t-shirt med en fin kant som ger mig origamivibbar (mer origamivibbar på kläder, tack!), annars är det ganska vanligt med släta bomullsplagg. Jag älskar dock det här linnet:
Jag får lite freaky Ernst Haeckel-referenser av det (tänker på hans Art forms from the ocean, har den från en gammal bokrea, asfin). Jag tycker så mycket om mönstret och den uppbyggda strukturen. (Dessutom älskar jag mörkblått, trots att det bevisligen inte är en pastellfärg).
Många fina tröjor! Jag tyckte om den med strålarna. Armbandet du länkar till var ballt också, härligt svulstigt liksom. Och polkagris är grejen, köpte en rödvitrandig stickad tröja med axelknappar på H&M häromdan. Finns i mörkblått och vitt också, funderar på att köpa den med. Antar att de är ungefär som de randiga du skrev om förut!
SvaraRaderaÅh jag provade det där ljusgröna linnet med spets häromdagen, det är så sjukt fint, fast det var inte 100%-fint på mig, så jag lät bli att köpa. Mycket bra fynd! Jag vet precis vad du menar, under senhösten/vintern är jag i stort sett bara klädd i svart. Nu är jag så sjukt trött på det, färg (men inte hysteriskt) låter så mycket bättre!
SvaraRaderaAmanda: Tack! Armbandet är precis lagom tacky, gillar det verkligen också (till och med de lila stenarna). Jag tog faktiskt bilder på tröjorna med axelknapparna och skulle lägga upp, men de försvann från minneskortet (misstänker Sebastians inblandning). Ska orka ta nya. Jag är nyfiken på din randiga tröja.
SvaraRaderaAstrid: Det är lite knepigt (ganska långt, ska det vara en tunika för kortare människor eller?) men jag blev så kär i färgen. Tack! Det är verkligen så dags för fina färger nu. Jag har till och med vita tygskor för att jag är så trött på svart. (Stort steg för mig).
SvaraRaderaJa, längden var allt lite svår på mig. Eller jag gillar liksom oftast att markera i midjan eftersom jag typ har timglasform. Markerar jag mitt på höfterna blir jag bara helt fyrkantig. Jag tänkte på om man kanske kunde sy upp, men jag är så dålig på att sy och tunna material är farliga att sy i. Vita tygskor är fint! Jag har faktiskt aldrig ägt svarta.
SvaraRaderaHär är en ganska mongo posebild jag tog häromdan när jag var nyklippt, man ser en del av tröjan på den:
SvaraRaderahttp://img.photobucket.com/albums/v169/isglass/IMG_1481.jpg
Astrid: Jag hade jättemånga fina tygskor förra året, typ rosa, grönt, gult, osv, men jag har hunnit slita ut dem nu och det känns som att det bara finns bekväma vita och svarta att välja på.
SvaraRaderaAmanda: Jättefin tröja! Knapparna på min sitter mer uppe på axeln, dock. Ska orka fotografera.