Göteborg

Helg i Göteborg, fredag till söndag. Började med ett besök i Halmstad torsdag kväll, tog sedan bussen till Göteborg fredag morgon. Fixade armband till Way out west, gick runt på området, hann se lite av Vivian Girls. De var himla fina, roligare live än på skiva. Skulle vilja se dem igen. Timo spelade, ljudet hördes högt över hela området. Dåligt. Ville dö.
Hängde runt och käkade i väntan på Beirut. Tyckte mycket om konserten, tyckte inte om att trängas med dryga 16-åringar. Hatar 16-åringar, forever and ever amen. Snabbade iväg till Grizzly Bear, de kändes lite introverta men var fina att höra. Gick förbi Band of Horses, tråkigaste bandet ever. Åkte till hotellet och checkade in, hängde lite. Missade Wilco men såg lite av Antony and the Johnsons med Göteborgs Symfoniorkester. Tycker Antony är obehaglig, ett erkännande som känns som att svära i kyrkan. Åt vegetarisk hamburgare som smakade väldigt mycket ketchup. Huvudet höll på att avlida av Röyksopp. Gick till Annedalskyrkan och hängde, lyssnade lite på Anna von Hausswolff. Ville stanna till Andrew Bird men orkade inte vänta en och en halv timme. Ångrar det i efterhand, var å andra sidan så trött att jag ville avlida och hade ont i hela kroppen. Köpte läsk och åkte hem och kollade på CSI. Älska sköna hotellsängar.
På lördagen åt jag världens bästa hotellfrukost, asgott bröd och vattenmelon och så stod Basse i kö i typ en kvart för att fixa våfflor åt mig. Ville avlida av godheten. Åkte till Haga och gick runt och kollade i fina affärer. Köpte en asfin plansch, en Muchakalender, sjögröna kinaskor, plommon. Tittade i antikvariat och på gamla smycken, snygga Clarksskor. Marimekkoaffären var stängd, blev sur. Missade Patrick Wolf. Åkte till hotellet för att lämna grejer, sedan tillbaka till festivalen. Regn, regn, regn. Lyssnade på Calexico på avstånd. Började titta på Vampire Weekend i ännu ett försök att förstå dem. Förstod ingenting, tyckte de var asdåliga. Fick jobbiga Paul Simon och Phil Collins-vibbar, kunde bara tänka på Top Gun och på hur ointressant deras afrikanskdoftande åttiotalscalypsopop var. Tänkte att det var skönt att slippa vara musikjournalist, saknade det samtidigt. Orka vara elak. Gick på toa och kände hur VWs musik skakade hela vagnen, höll på att avlida. Blev genomsur av regnet. Lyssnade lite på Dead Prez, blev trött på hur jobbig publiken var och hur få av de som räckte upp händerna faktiskt var revolutionärer. Revolutionärt att lägga 1400 kronor på en konsertbiljett? Give me a break. Gick till ett kafé på Linnégatan, åt paj och muffin! Försökte förgäves att bli torrare. Tillbaka en stund senare för att lyssna på Amadou och Mariam. Orkade inte så länge, satt och läste resten av tiden. Lerig och dyngsur. Slog ihjäl tid i det fruktansvärda Teliatältet innan My Bloody Valentine. Dog. De spelade såklart inte Sometimes men det hade jag inte förväntat mig heller. Blev inledningsvis glad av att höra slutlåten, You made me realise, men de drog ut på den med ett kanske 15 minuter långt monotont oväsen. Bra spänning till en början, sedan blev det nästan outhärdligt. Kändes som att alla stod som i trans, som att man inte kunde andas. Ljudet var sinnessjukt, hela konserten kändes nästan overklig i efterhand. Mycket mäktigt. Fastvuxen i marken, masshypnos, wtf-miner. Åkte till Trägårn, fortfarnade dyngsur. Såg Let's wrestle, fina som förväntat. Startade trend genom att sätta mig i trappan och lyssna. Drack päroncider, sittdansade, ville skrika hela I won't lie to you. Skulle vilja se dem igen och dansa dumt längst fram. Lyssnade lite på Gang Gang Dance. På toaletten efteråt kände jag mig sjukt malplacerad. Kände mig kort och tjock, hade mörkblå klänning, mörkblå långärmad tröja, svarta strumpbyxor och sjukt leriga tygskor och ful tygkasse. Framför spegeln stod en lång, brunbränd, blond tjej med höga klackar, färgglad, jättekort klänning och mycket smink och fixade sig. Kunde inte ens greppa att vi befann oss på samma ställe samtidigt, obeskrivligt underligt.
Tog spårvagnen hem. Sjukt skönt att komma hem och duscha av sig leran och titta på dum tv.
På söndagen var det grym hotellfrukost igen, sedan åkte vi till Röhsska, mitt nya favoritmuseum. Min fot var lite fuckad av allt gående och stående, haltade mig igenom ändå. Utställning med textilkonstnär, utställning med designföremål från 1850 och framåt. Älskade de beskrivande texterna, så jävla bra och intressanta, älskar hur museet förtydligar sin roll och sitt ansvar och sin verksamhet. Tacka utbildningen för att jag ens är medveten om det och kan uppskatta det. Färglägger en Gaultierklänning, tittar på mina bestick och min skrivmaskin i en monter. Beundrar möbler och formgivning, hinner dock inte äta tacobuffé. Plågsamt mycket höstkänslor på vägen tillbaka.
Buss i nästan två timmar, söt hund som trasslar in sig i stolsbenen. Får asgod mat på kvällen och sover hur länge som helst på måndagen. Snabba stopp på Emmaus och Backlist, sedan hem. Dör av trötthet. Fatta fina familjen som fixat allt åt oss. Puss!