plötsligt byttes miljön ut mot insidan av en buss

Jag vet att det blivit mycket "OOOOH KOLLA DEN HÄR GREJEN!!!!!!!!!1111!!1!!" senaste tiden men allvarligt, kolla den här klänningen från 3.1 Phillip Lim:


Foto: bird

Nu dör jag ju visserligen ganska hårt av det mesta bird har i sitt sortiment (Tsumori Chisato-blusarna! Spikarmbandet från Giles & Brother! Rachel Comey, som gjorde mina drömskor! Den snygga Wendy Nichol-väskan! Typ alla märken de har, nästan!) men visst är det något speciellt med konfettipaljettklänningen! Drömmen att ha den, oooooh.

Nu låter jag ju sjukt hagalen, men det blir så. Jag hamnar i spinn när jag får en massa grejer och nu kan jag bara tänka på ännu mer grejer. Jag har köpt fem asfina tröjor den senaste månaden (alla på rea! En kostade trettio kronor!). Idag köpte jag, förutom två av de fem asfina tröjorna, en liten portmonnä/väska (storleken är klurig), ett halsband och två stycken ranunkler. Jag älskar ranunkler! Jag dog lite av att få se dem igen, jag behövde ha dem hemma. Det blev en gul och en rosa och de är så fina! Jag måste ha ranunkler i min brudbukett när vi gifter oss. Orange! Rosa! Gula! Lila! Ooooooh, ranunkler.

Förutom alla de sjukt fina grejerna jag fick i julklapp (böcker, film, säsong 1-4 av Gilmore Girls, Focus-bestick! och asheta leopardskosnören) fick jag dessutom pengar. Jag hade kunnat lägga alla dessa pengar på något jag vill ha (exempelvis en Canon Eos 450d med ett 18-55 objektiv) ELLER på något vi behöver (en ny dator). Det mesta pekar åt att jag borde lägga pengarna på en dator, eftersom datorn vi har är ganska skruttig och långsam och Sebastian dessutom har en 400d. Å andra sidan fungerar datorn (heh, typ) fortfarande och även om jag får låna Sebastians kamera så är det inte samma sak som att det är min kamera. Dessutom är jag lite avundsjuk på att min lillasyster fick min önskekamera. (Detta är inte en bra anledning för eller emot att köpa kameran, det är bara jag som ventilerar omotiverat och omoget gnäll från min sida). Eftersom jag är alltför dålig med pengar och dessutom skyldig mamma en del, måste jag betala av skulden först och sedan försöka bestämma mig hyfsat snabbt innan jag hinner lägga alla pengarna på en massa dumma smågrejer. Jag förstår att det ansvariga vore att köpa en ny, fungerande dator, men eftersom jag tvekar så mycket betyder det att jag i strid med rationella argument mycket hellre köper en fin, dyr kamera till mig själv. Hahaha. Växer jag någonsin ifrån det här? Vi får se vad som händer.