jag hatar minusgrader

Idag var det operadags igen. La Traviata klockan 16.
14.50 gick vi mot bilen. Vi ville åka 15 och vara i god tid, hinna till Malmö och hitta parkeringsplats (det tar en vanlig dag ca 30 minuter alltsammans).
Det tog minst fem minuter innan vi fått upp en bildörr. När det var avklarat var det bara att ta fram skrapan för att få bort frosten från rutorna. Det tog två minuter innan skrapan gick sönder. Vi blev lite stressade men tänkte att det var gott om tid. Dvärgen smsade och undrade smågnälligt var vi var. Jag skickade ett hånfullt sms tillbaka eftersom han misstolkade uppsamlingsplatsen. Det gick dåligt att skrapa. Det var hårt och tog tid. Klockan tickade. Dvärgen lyckades låna en skrapa av en bilist i närheten. Vi kämpade på. Stod och huttrade. Kupevärmaren och fönsterupptiningen var på i bilen för att det skulle gå snabbare. Dvärgen, den med starkast nypor, kämpade på med skrapan. Till slut var klockan 15.20 och vi började känna oss stressade. Satte oss i bilen för att ge oss iväg. Vred om nyckeln. Lamporna på panelen blinkade till och dog. Bilen rullade bakåt från parkeringsplatsen och stannade så att den täckte hela infarten. Jag vred om nyckeln och försökte starta bilen. Det gick inte. Klockan var 15.25. Bilen var död och stod ivägen på parkeringen. Sebastian och Dvärgen hoppade ur och puttade tillbaka bilen till rutan. Jag gapskrattade. Jag var stressad och det var alldeles för mycket strunt på en gång. Vi ringde mamma för att berätta att vi skulle bli sena. Sedan begav vi oss mot stationen i bitande kyla. Det var spännande och sinnessjukt kallt. Vi var inte klädda för uteväder, bara för bilväder och operaväder. Vi kom slutligen fram 20 minuter efter att det hade börjat. Det tog en stund innan vi fick sätta oss, så vi missade hela första akten, men lyckades ändå se de tre följande. Upplevlsen var minst sagt annorlunda jämfört med förra gången. Andra akten var fin men sista var lite seg tyckte jag. För övrigt är det mysigt att få klä sig fint och gå runt på operan, det är en sjukt fin lokal. Efter föreställningen skyndade vi hem. Jag fick en korv på Pressbyrån och kände mig som Carrie (nu hade jag ingen Oscar de la Renta på mig precis, men PRINCIPEN).