bäst någonsin

Det här med att fördela ångest, alltså.

1) Jag har inte läst eller gjort undersökning till uppsatsen.
2) Jag har typ inga pengar kvar.
3) Jag har inte ringt min pappa eller farmor på länge och mår dåligt över det, men har inte heller pengar att ringa för.

Annars: idag slösade jag bort dagen med att sova och försökte så länge som möjligt att skjuta upp biblioteksbesöket (eftersom UB = ångest över allt jag inte gör med uppsatsen). Lyckades dock tvinga iväg mig själv i sista stund så att jag fick böcker lånade (men inte något arbete gjort). Bara att ta mig dit överhuvudtaget var dock ett steg framåt och jag skulle applåderat detta framsteg om inte ångesten över uppsatsen och mitt obefintliga undersökande låg så tungt OCH OCH OCH det vore väldigt sorgligt att applådera ett biblioteksbesök.
Väl på biblioteket skulle jag be dem att hålla kvar tidningarna åt mig lite längre (så att jag kan titta i dem). Killen bakom disken tittade på mig och sade: "Alltså.. du har en egen vagn och det är så mycket grejer på den så jag tror inte att de tar bort den utan att fråga dig". Då kände jag mig mäktig.