klen sparris som luktar illa

Idag gjorde jag typ ingenting. Jag sov förbi föreläsningen och orkade inte ta mig in till stan. Jag fick däremot ett mail av en lärare som sade att jag hade klarat den helvetiska hemtentan och att jag fått VG på delkursen. Fatta förvåningen. Efter det ansåg jag att den bedriften vägde upp den missade föreläsningen (jag har ju inte gått på någon av de tidigare föreläsningarna heller, så vad fan liksom) och kände mig som vanligt 1) nöjd och 2) misstänksam/oförstående. Jag tror fortfarande att hon tror fortfarande att hon blandat ihop min tenta med någon annans, men jag vet inte, jag tror alltid något är fel när jag får bra betyg nuförtiden.

Förra våren började vi med att titta igenom hela Gilmore Girls och sedan dess har vi avverkat och påbörjat ganska många tv-serier. När Bulle var i USA gjorde jag nästan inget annat än att städa och titta på tv (kändes det som). Jag har fastnat i det och har nu sällan tålamod nog att titta på film längre eftersom de är för långa. Det är lite tragiskt men så fungerar det. Hursomhelst, jag behöver hela tiden tv-serier att titta på. För ett tag sedan började jag titta på the O.C., fullt medveten om att jag antagligen inte skulle tycka särskilt mycket om den. Jag minns att jag kände mig lite överraskad i början för det fanns en hel del fina scener med familjen Cohen som skämtade med varandra som kändes riktigt bra. I början var tempot ganska normalt men över tiden (jag är i slutet av tredje säsongen nu) har tempot ökat något sinnessjukt och människor blir ihop och gör slut i varje avsnitt. Dialogerna och karaktärerna har blivit rejält sämre och allt bara går ut på att pressa så mycket drama ur varje situation som möjligt. Varje gång Ryan ser bekymrad ut vill jag slå honom i huvudet med något. Varje gång jag ser Marissa vill jag att hon ska avlida för att Mischa Barton spelar så jävla dåligt. Jag är trött på att karaktärerna är så kräkigt stereotypa och knappt tillåts utvecklas alls, och jag är trött på alla karaktärer som bara slängs in ett avsnitt eller två för att skapa tillfällig, långsökt dramatik. Det är tråkigt. Men ändå känner jag att jag kommit så långt att det är lika bra att se klart skiten så att den känns avslutad, så nu sitter jag och plågar mig igenom varje avsnitt. Ibland har jag till och med spelat Picross genom hela avsnittet och bara lyssnat på dialogen för att hänga med. Jag längtar tills jag sett klart den. I kategorin dåliga ungdomsserier med alldeles för högt tempo föredrar jag nog Gossip Girl. Inte för att GG någonsin kommit upp i den klass OC vid några få, fina tillfällen faktiskt gjort, men eftersom serien inte gjort det har den ändå lagt ribban lågt och jag har svårt att bli besviken på den. Dessutom har de snyggare kläder.

På torsdag ska jag med mamma till Köpenhamn. Det blir fint. Hoppas vi slipper regn.