Problemet är att jag är allergisk mot kaniner. Jag är inte allergisk mot särskilt många saker, jag hade en myggallergisläng för några år sedan men den verkar ha försvunnit. Jag tål ju katter och hundar och alla andra djur, men just kaniner tål jag inte. Jag vet inte varför. Senast jag var i närheten av en kanin var när vi var hemma hos Ursula typ sommaren 2005. Hennes kanin var i rummet bredvid, bakom en stängd dörr. Femton minuter in i Batman - the movie började min andning bli konstig. Jag satt närmast det öppna fönstret, men det hjälpte inte. En kort stund senare hade min andning blivit helt whack, dels fick jag in väldigt dåligt med luft, dels gjorde jag sjuka väsande och pipande ljud när jag försökte andas. Det lät helt sinnessjukt och var inte särskilt bekvämt.
Därför kan jag inte få en kanin trots att kaniner är mitt önskedjur (precis efter en katt).
bild
(här går min röst upp i falsett och om jag är på riktigt bögigt humör börjar mina ögon tåras för att de är så söta)
Kaniner är grejen faktiskt, särskilt om man hittar någon som är så pass stört sällskaplig och tillgiven som min gamla var. Skulle nog inte vilja ha en idag dock, man tröttnar lätt på djur som bara har två hjärnceller.
SvaraRaderaDu borde bearbeta din kaninavsaknad genom att rita en kanin med rosett som dricker saft med sugrör ur en sån där läskeblasksflaska, och ha som användarbild på MSN och whatnot.
Btw så såg jag en del kaniner för bara femton minuter sen borta vid Shell-rondellen. Jag trodde inte de var vanliga i Lund men de frodas tydligen här´också.
SvaraRaderaKaniner är vanliga i perioder om tio år, tror jag. Sen blir de för många, 75% av beståndet dör och sen börjar cykeln om.
SvaraRaderaJag är inte så fascinerad av kaniner eller harar längre. Jag fick min dos i Maglarp liksom. Det var väldigt fint när man gick på skaren på fälten och såg 20 stycken harar ligga och trycka i sina hålor tätt intill förstås. Vi kan åka på kaninexkursion till Maglarp och Fredshög! Fredshög har även får! Ibland.